BLOGG

Här kan du få träningstips och inspiration. Skriver även lite om min vardag.

SOLDE KAFFEROSTERI!

Förra veckan så fick jag göra något som jag har velat göra under mycket lång tid och som har varit på tapeten under lika lång tid. Nämligen att besöka Solde Kafferosteri i Malmö och göra en koppning som det så fint heter. Att öppna dörren till rosteriet var som att öppna dörren till himlen. En himmelsk doft slog emot oss och atomsfären där inne är svår att beskriva.

Det blev en fantastiskt förmiddag men killarna på Solde. Framförallt med Dan som jag spurtat mot när onsdagsspurten kördes för väldigt många år sedan. Dan är en helt fantastisk person och förutom fantastiskt kaffe så hade vi underbara samtal om allt möjligt.

Vad är då en koppning? Enkelt sagt så är det att testa många sorters olika kaffe. Men det är så mycket mer än så.

Jag och Frederik fick botanisera oss i kaffekunskap och otroliga smakupplevelser. Älskar Soldes kaffenörderi och deras kunskap, det är sånt man går igång på. Både jag och Frederik är väl också nördar när det kommer till det vi håller på. Ja vi är kaffenördar också men på en lite lägre nivå.

För er som inte vet vem Frederik är så kör han till vardags i World Tour laget Bora Hansgrohe.

Men där fanns fler anledningar till varför vi besökte Soldes fantastiska kafferosteri. Håll både ögon och öron öppna, för spännande saker är på gång.

Istället för att skriva om träning så blev jag så kaffesugen. Därför får det bli en uppdatering angående träningen i nästa inlägg.

Ciao

VÅTDRÄKTER TILL SUPERPRISER!

Ja jag har egentligen inte så mycket att komma med för tillfället. Träningen går väldigt mycket på sparlåga och tränar bara det som faller mig in. Ja förutom att gå till gymmet då, jag vet att det tar lite tid att vänja kroppen. Det ändrar dock inte hur jag tar mig ur sängen på morgonen och hur spänstiga de första stegen är på morgonen. Jag skyller givetvis inget på min ålder utan lägger all skuld på konsekvenserna av träningen på gymmet :)

Lite planering är i görningen också, men ni får vänta lite innan jag presenterar vad det är jag planerar.

Men till något roligare eller ja roligt om man är på jakt efter en bra våtdräkt. Jag försökte under förra året och lite under året att slå mig in på den marknaden. Helt utan succé och helt ärligt så fanns inte riktigt tiden till det heller. 

Därför kommer jag sälja ut några helt nya dräkter och några demo dräkter till rena vrakpriser. Vill bara bli av med dräkterna.

Det är riktigt fina dräkter och jag har lyckats ta mig först upp ur vattnet på både Swissman och Winterman i år med hjälp av Zoauzo dräkterna. Så där är absolut inget fel på dessa och nu finns chansen att få våtdräkter till riktigt bra pris. Oavsett om du har simmat open water tidigare eller vill testa på det nästa sommar.

Dessa dräkter finns kvar till följande priser:

Ray Herr:

1 st XL - Helt ny 2500kr, ord pris 4100 kr  

1 st M - Använda 750 kr, ord pris 4100 kr 

Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR

Racing 2.0 Herr:

1 st S

1 st ST

1 st M

1 st XL

Använda som demodräkter ett fåtal gånger. Pris 1500 kr, Ord pris 2990 kr

Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR

Ray Dam:

1 st XS

1 st L

Använda som demodräkter ett fåtal gånger. Pris 2000 kr, Ord pris 4100 kr

Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR

Racing 2.0 Dam:

1 st XS

1 st S

1 st M

1 st L 

Använda som demodräkter ett fåtal gånger. Pris 1500 kr, Ord pris 2990 kr

Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR

Frakt tillkommer med 200 kr om de behöver skickas.

Skicka ett mail till Patrik@visomcyklar.se om du skulle vara intresserad i en dräkt.

WINTERMAN RR!

Nu är Winterman i Tjeckien lagd till handlingarna och denna säsongen har nått sin slutstation. Som vanligt blev det ett minne och en tävling att minnas för resten av livet, men vi börjar väl från början.

Jag, Sixten och David hoppade in i bilen för att ta oss till outforskad mark nere i Tjeckien. När vi anlände låg mörket tungt över Decin och vi visste inte riktigt hur omgivningen såg ut. På morgonen när vi vaknade och drog bort gardinerna möttes vi av ett vackert böljande landskap. Ut på cykeln på förmiddagen för att trampa de första 45 km av banan och kunde redan då förnimma att det skulle bli en hård historia. Därefter kollade vi väderprognosen för tävlingsdagen och kunde då addera regn samt kyla till den redan hårda banan. Dum som man är så lever man på hoppet och hoppades att väderprognosen var fel.

Vi besökte även ett riktigt fint badhus och fick oss ett bra simpass på fredagen. På min bana låg där 2 som mest var i vägen, så när banan vid sidan om blev ledig så bytte jag för att kunna simma på lite…… :) 

Dagen innan tävlingen handlade det mesta om att ta det lugnt, hämta ut nummerlappar och gå på race briefingen. Där fick vi veta att de hade kortat ner simningen med ca halva simtiden. Ifjol var jag skogstokig på Korfu då de inte kom med någon vettig förklaring till varför de kortade ner simningen, Här var det annorlunda och en klockren förklaring. 

De förklarade metodiskt och enkelt att det helt enkelt var för farligt att simma de planerade 9000m. Vattennivån i Elbe var för hög och då kunde de inte märke ut diverse pålar/bojar som knappt stack upp ur vattnet. De visade även en fin bild på hur stark den aktuella strömmen var, i vanliga fall är den ca 184 och nu var ”hastigheten” 454. Inte super säkert att dra huvudet i något som sticker upp ur vattnet när man ligger och simmar 100:ingar på under 40 sekunder. Ett otroligt lugn infann sig och jag var riktigt sugen på att tävla samt.

På tävlingsdagen ringde klockan 03:00 och vi tittade ut. Jag blev lycklig när jag såg att det inte öste ner regn. Då säger Sixten glatt, det ska börja först lite senare. Stort tack för den tänkte jag och tog en kopp kaffe. Tyvärr hade Sixten 100% rätt, för i bilen på väg ner till starten så började det ösregna. Checkade in cykeln, packade mina saker och hoppade på bussen som skulle ta oss till starten. Väl där ställde jag mig lägst fram väl besluten att jag skulle vara först upp ur vattnet, till vilket pris som helst.

När starten gick så hoppade vi ner från en upphöjd brygga. Idioten vid sidan om mig skulle givetvis först starta sin klocka när starten gick, vilket medförde att han hoppade i vattnet 2-3 sekunder efter mig och landade på mig. Jag trycktes ner i det 11-12 gradiga vattnet och fick kallsupar som en konsekvens av mitt hyperventilerande. Kom upp till ytan och det första jag fick när jag stack upp huvudet var en ny kallsup. Började simma bröstsim och såg täten försvinna i mörkret med sina upplysta badmössor. Trots att jag simmade ”tant” sim så fick jag inte ordning på andningen. Fick vända på mig och gav upp, när jag låg där på rygg kom andningen tillbaka och även tävlingsdjävulen. Började försiktigt simma frisim och kom in i simningen, men framförallt kom lugnet tillbaka. Efter ca halva simningen var jag i täten och därefter var jag inne i en bubbla efter kajaken som låg framför mig. Så mitt mål att vara först upp ur vattnet infriades och jag kunde hoppa upp på cykeln i täten.

Ute på de tjeckiska vägarna var det mörkt och då menar jag KOLLSVART. Lampan jag hade framtill hjälpte lite men väderförhållandena gjorde det inte bättre. Fegade lite och en av de starka tjeckerna kom ikapp mig. Vi höll ihop uppför första stigningen och uppför hade jag 100% koll på läget. Därefter kom den första utförskörninge, regnet och mörkret medförde en katastrofal sikt framåt. Tog ett beslut om att släppa tjecken och tog det lite försiktigare utför. Det märktes att han hade kört vägarna några fler gånger än den gången jag hade kört där. Hade bra tryck i pedalerna och kunde hålla värmen fram till ca 80-90 km då regnet ökade i styrka samtidigt som vinden tilltog rejält. Detta medförde att jag skakade som ett asplöv på cykeln och kunde inte ligga i tempoposition utan att hela cykeln skakade. Bad Sixten och David att få byta handskarna. Jag var som en isskulptur och kunde varken få av eller på handskarna själv. Konstigt nog så kunde jag hålla de watten jag hade planerat och energiintaget fungerade utmärkt. Ett ypperligt exempel på vad motivation och en pigg hjärna kan göra. Mot slutet kom den värmande solen fram e samtidigt som jag fick positiva besked att jag plockade in på ledaren.

I växlingen mådde jag överraskande bra och hade energi kvar i kroppen. De första 8 km på löpningen var stökiga och leriga, därefter kunde jag trumma på ganska bra. Sprang fel 4 gånger men inga större tidsförluster (3-4 minuter) och inget som skulle påverka slutresultatet visade det sig. Fick känningar av min skada som jag hade innan tävlingen men kunde ändå springa i ett okej tempo. Med ca 13-14 km kvar så kom ridån samtidigt som jag blev omsprungen av en gasell. Ja jäklar i havet vad han sprang fort i den kuperade delen av banan vi befanns oss i. Det var helt enormt och det var bara att gratulera honom när han kom, Det var imponerande på riktigt. Sista 11 km var rakt upp mot himlen blev en krigarinsats. Som tur var så hade jag sällskap av Sixten då och David gav peppande ord från bilen. Sista km var det nästan klättring mot målet och då anslöt även David till fots. Det var en fantastiskt känsla att få gå i mål som 3:a med dessa 2 super supportar vid min sida. 

En glädje över att jag hade en sådan bra känsla stora delar av loppet infann sig och att jag kunde vända paniken i början till motivation. Jag blev regelrätt slagen av bättre och starkare atleter, då kan man inte vara mer än stolt över sin egna prestation och i detta fallet en tredjeplats. Tycker även det är lite coolt att en gammal man kan vara med och kriga i toppen mot betydligt yngre förmågor. Det är kanske lite osvenskt skrivet men så är jag skåning också :)

Vill riktiga ett stort tack till Sixten och David för otrolig hjälp men även till alla som hört av sig. Det värme en gammal mans hjärta. Nu ska kroppen och knoppen få välbehövlig vila efter en intensiv säsong.

Vad som händer här näst står skrivet i stjärnorna, iallafall för er :)

Ciao

WINTERMAN!

Smärtan i benen från halvmaran har lagt sig, ny smärta har adderats men framförallt har jag en kropp som fungerar som jag önskar igen. Har gjort ytterligare några tester och nu verkar alla värden vara tillbaka där de ska vara. Något som inte blivit bättre är huvudet och förmodligen kommer det aldrig att bli heller.

Kroppen återhämtade sig snabbt efter halvmaran och jag spann vidare på mina tankar om att köra ett lopp till i år. Mest för att få ett lopp med en grym känsla, likt Swissman och för jag verkligen är sugen på att köra ett lopp till. Det sistnämnda är nog den starkaste drivkraften. Jag kollade först på att få revansch i Grekland, men att köra där, i år igen hade blivit för dyrt sett till vad som finns kvar av tävlingsbudgeten.

Så det fick bli en runda till på nätet för att leta upp någon tävling som kunde passa bättre. Hittade till sist en i Tjeckien som heter Winterman och dit var det bara 4 1/2 h med bil från Sassnitz. Tjeckien är inte världens dyraste land att leva och avståndet var hanterbart. Därför blev denna tävlingen intressant. Var dum nog att läsa på lite mer om tävlingen och det gjorde mig avskräckt från att skicka in en anmälan. Temperaturen i vattnet ligger mellan 10-13 grader, det kan vara 5-6 grader när man kommer upp ur vattnet och ska hoppa på cykeln. Såg även en film från i fjol där det snöade när segraren passerade mållinjen på toppen av målberget.

Därför slog jag helt bort tanken på denna tävlingen. MEN dum som man är så var där ändå något som lockade med detta. Det kan lika gärna vara 13-15 grader i vattnet, 10-12 grader när man kommer upp, betydligt varmare under dagen och solen kan faktiskt vara där uppe hela dagen.  Därför bestämde jag mig för att anmäla mig, men då var det utsålt. Skickade ett mail till organisationen och skrev kortfattat vem jag är samt några resultat, 10 min senare hade jag en plats.

Kan dock erkänna att jag fortfarande har en enorm respekt för kylan i vattnet. Kylan är något jag inte hanterar speciellt bra, dock blir detta en utmaning i sig och kanske det som trots allt lockade med tävlingen. Simningen är 9 000m medströms. Så de har beräknat att dessa 9000m motsvarar ca 3800m. Detta bygger på att det är en rejäl ström, är det inte de så blir det en rejäl simning i kallt vatten. Cyklingen är inte så mycket att skriva om, 180 km med 3300hm. Små hårda backar under hela cyklingen så det lär bli hårt hur man än vänder och vrider på det. Den avslutande löpningen är 43 km och de sista 11-12 km går rakt upp i himlen. Däremot verkar det vara ganska platt fram tills dess.

Däremot har jag inte kunnat springa sista veckan pga en mindre bristning i vänstervaden förra måndagen. Hade en fantastik löpning fram tills det började göra ont och sen fick jag gå 12 km hem. :) 

Men är inte speciellt orolig inför söndagens lopp. Får leva på känslan jag hade fram till det gjorde ont förra måndagen och att farten inte är super hög under löpningen på ett X-tri lopp. Där är andra faktorer som spelar in om jag kommer kunna springa snabbt eller inte.

Hade någon tanke i bakhuvudet att det är bara personer helt utan tankeverksamhet där uppe som anmäler sig till denna typen av tävlingar. När jag nu ser startlistan så är det inte dålig namn som blir presenterade. Vilket betyder att det kommer bli ett otroligt hårt race på söndag på alla plan. Däremot är jag redo för att kriga och övervinna det kalla vattnet samt andra yttre faktorer.

Återkommer när jag vet om de har livetrackning med mera.

Ciao

LÖPARFESTEN!

Igår var det dags för en av årets höjdpunkter idrottsmässigt, nämligen Löparfesten i Skanör/Falsterbo. För att jag inte ska få på fan av min träningskompis Julia så måste jag poängtera att starten går i Falsterbo. Viktiga saker det där :)

Det är ett riktigt häftigt och uppskattat arrangemang på klassisk mark. På förmiddagen springer barn från 4 år upp till 13 i olika klasser. Därefter är det 5 km, 10 km och 21 km. De har även en 5 km runda för personer med funktionshinder. Så ett helt fantastiskt upplägg och där är något för alla.

Skrev nog det förra året men det tåls att skriva igen. När man ser alla dessa småttingar springa runt så blir idrottshjärtat varmt. Samtidigt bli pappahjärtat ännu varmare när man ser sina egna barn kommer springandes med ett leende på läpparna. Det var dagens stora seger.

Jag har tvekade in i det sista om jag verkligen skulle ställa upp och springa 21 km med tanke på hur kroppen har varit den sista tiden. Dock har jag haft en känsla av att det har vänt de sista 2 veckorna. Den känslan sattes verkligen på prov i torsdags när jag var nära benen var tyngre än betong på cykelpasset. Valde att inte hänga upp mig på ett pass då helheten den senaste tiden har varit positiv.

Därför bestämde jag mig att testa att springa med målet att pressa kroppen lite under tävling utan att det skulle kännas för allt för bedrövligt. När starten gick så tog jag rygg på en kille som startade i ett jäkla tempo. Efter ca 3 km så kom jag på mig själv att det gick på tok för snabbt, däremot kändes kroppen ändå okej. Efter 4 km valde jag att släppa honom, då var vi nere på 3:20 fart och jag blev lite rädd för att det skulle sluta i en katastrof. Efter 6 km kommer grusvägar, lite sandstigar och lite vanliga stigar. Enkelt sagt lite tuffare löpning och km tiderna sticker åt helt fel håll. Under detta partiet så kunde jag se att jag plockade in lite. Ca 2 km efter varvningen kunde jag ledaren stanna och jogga emot mig istället. Helt plötsligt var jag i ledningen och hade en ganska bekväm sådan. Tog ett snabbt beslut att fortsätta pressa kroppen fram till 18 km och där efter köra safe in i mål. Detta för att kunna säkra segern samt att spara lite på kroppen. Planen fungerade bra, däremot kunde jag märka rent muskelärt att det inte blivit så mycket löpning sen Norseman, framförallt inga längre hårdare pass. I mål kom jag och segern lyckades jag ta, det var torts allt lite sekundärt. Att kroppen ville samarbeta med mig igen var en ännu större seger och en otrolig lättnad.

Efter loppet så trampade jag hemåt och hade trevligt sällskap av Julia. Ja familjen åkte i förväg för att hinna till gårdagens övriga tillställningar för barnen. När jag väl kom hem så kom jag på att jag knappt hade ätit något på hela dagen. Då började frosserierna på allvar. Pizza, glass och barnens godis toppades med 2 öl. Detta gjorde att samtidigt som det var dags för sängen så kom magknipet från helvetet. Sista gången jag kollade på klockan stoden den på 02:22. ATT MAN ALDRIG LÄR SIG.

Därför har jag inte varit allt för kaxig idag och JA jag har otroligt ont i benen :)

Men vad gör det när det var en fantastisk idrottsdag igår.

Ciao

VAD HÄNDER?

Ja det är en väldigt bra fråga att ställa. Jag har sedan Norseman kämpat mot någon typ av virusinfektion och lite sämre blodvärde för att förklara det enkelt. Det kanske kan förklara lite av katastrofdagen i Norge. Förra veckan var den första veckan sedan Norseman som jag kände igen min kropp och kunde trycka på lite igen. Så nu håller jag tummarna för att det ska förblir så framöver. Det har framförallt varit tungt mentalt att både ha misslyckats i Norge och på köpet haft en kropp som inte har velat samarbeta. Som tur är jag så pass gammal nu och har många verktyg att ta fram för att tacka dessa typer av ”motgångar”. Det blir ju trots allt alltid bättre.

Om kroppen återhämtar sig så går tankarna lite åt om jag ska köra ett lopp till i år. Har lagt ner så mycket tid på detta i år och även om kroppen har varit lite svajig sen Norseman så är där ett rejält fundament att stå på. Det fundamentet kan hjälpa mig att komma i hyfsad form ganska snabbt.

OM det blir en tävling till så tänker jag framförallt stå på startlinjen för det är förbaskat roligt och sen får resultatet bli därefter. Jag kommer inte ha några förväntningar på själva resultatet utan köra så hårt jag kan.

Tar ett beslut i veckan om hur det blir. Dock är jag otroligt glad över att kroppen svarar igen och jag känner mig ”stark” igen. Eller jag stark är kanske fel ord att använda. För var på gymmet i lördags och la på lite mer vikter på stången. Tyckte igår att jag klarade det ganska bra med ganska behaglig träningsvärk. Den förbyttes under natten mot en träningsvärk från helvetet. Rullade bokstavlingen talat ur sängen i morse samtidigt som någon sänkt ner toasitsen en meter eller 2 under natten.

Efter Norseman så har jag även haft förmånen att följa med David ner till Italien för att vara hans supporter under ICON. Vilken tävling, vilket landskap, vilka stigningar och vilken krigarinsats av David. Är imponerad över hur vi 2 lyckas peppa och motivera varandra ner det verkligen är jobbigt. Dock var det som att ta ett barn till en godisbutik när David tog ner mig till Livigno.......... :)

Har fått lite frågor om vad som händer nästa år. Kan erkänna att tankarna snurrar ganska rejält i alla olika riktningar. Men först ska detta året och denna säsongen stängas på något sätt innan något besluts tas om framtiden.

Fortsätter koppen svara bra denna veckan och träningsvärken försvinner så blir det en halvmara nere i Skanör tillsammans med familjens övriga lopp till helgen.

Ciao

TOMT EFTER NORSEMAN!

Många har frågat hur jag mår efter Norseman och svaret på den frågan är TOM, både fysiskt och psykiskt. Jag var inte i Norge för att genomföra tävlingen, jag var i Norge för att prestera. Tyckte att formen var okej sista dagarna och jag kände mig avslappnad. Det är ett fantastiskt landskap kring Eidfjord och vädret var helt otroligt. Dagarna innan kunde helt enkelt inte varit bättre.

Ställde klockan på 01:50 men gick upp redan 01:40 då jag inte kunde ”sova” längre. Det är något speciellt att komma ner till T1 vid 03 på morgonen och känna av den fantastiska atomsfären som råder. Fixade till allt och gjorde mig klar för att hoppa på färjan som skulle ta oss 3800m ut i fjorden. Under resan ut så pratade jag en hel del med Sebastian Nordberg som senare på ett IMPONERANDE vis vann tävlingen. Vi gjorde det berömda hoppet från färjan tillsamman och simmade ut till starten. Jag var laddad och lugn. Kom iväg bra och kunde se att där var en norrman som drog iväg ute på kanten. Därefter började problemen för mig. Först började vänster vad krampa och direkt tänkte jag: INTE REDAN. Därefter krampade höger vad och sen låren. Har aldrig upplevt något liknade tidigare och framförallt inte så tidigt i en tävling. Såg ledaren bara glida iväg samtidigt som jag kämpade mot krampen. I vanliga fall så använder jag benen som taktpinnar men det kunde jag glömma under resten av simningen.

När jag skulle ta mig upp från vattnet så krampade låret igen och jag drog huvudet i sanden. När jag såg David så drog jag fingrarna över halsen och sa att jag hade en riktigt skitdag.

I T1 krampade jag när strumporna skulle på, när skorna skulle på och när jag skulle på cykeln. Jag fick tvinga mig att få runt pedalerna med ett krampande vänsterlår. Nu tänker många av er, varför inte ge upp?

Det är en lång dag och det kan vända många gånger. Jag låg trots allt 2:a på Norseman 10 km in på cyklingen. Därefter släppte krampen och jag kunde börja cykla. Då tändes en gnista av hopp och jag hoppades på att dagen skulle bli bättre. Då kom jag på att jag inte ens tänkt tanken att få i mig energi. Så ungefär samtidigt som Sebastian kom ikapp mig började jag få i mig energi men tyvärr var skadan redan skedd. 

Vid 120 km så tömdes allt som fanns i magen över mig själv när jag satt på cykeln. Detta fortsatte ett tag och någonstans här så slutade jag tävla. Vilket var enormt svårt att acceptera. Däremot vill jag ta mig till 150 km för därifrån visste jag att det var otroligt lättåkt. Väl vid 150 km stannade jag och pratade lite med David och Pontus. Jag försökte försiktigt få i mig lite cola och vi kom fram till att jag skulle ge det ytterligare en chans. Under de kommande 30 km som var lättåkta så låg fokus på att få i mig lite energi kontinuerligt och det lyckades jag med.

I T2 stod mina fantastiska supportrar redo att tag emot mig. På med skorna men innan löpningen börjad så utnyttjade jag toaletterna som stod där. Därefter gjorde jag en deal med mig själv att försöka springa 4-5km sen stanna och dricka cola samt ta en gel. Detta fungerade ganska bra och när de avslutande 17 km rakt upp i himlen påbörjades så mådde jag ”helt okej”. Till sist efter en lång och krävande dag så kunde jag korsa mållinjen med tårar i ögenen.

Tyvärr var det mest tårar av besvikelse över hur dagen utvecklade sig som kom. Men en stund senare infann sig lite stolthet, stolthet över att inte ha gett upp och över hur jag tacklat en skitdag. David och Pontus gjorde ett fantastiskt jobb att ta mig till mål. Det var magin som uppstår i ett lag som tog mig i mål. David och Pontus TACK!

Kroppen tog dock styrk i lördags och jag har sedan dess fått lägga mig platt för kroppens önskan denna veckan. Har gått runt i ett töcken och sovit otroligt mycket samtidigt som ett stort tomrum infunnit sig. Jag kommer fortsätta låta kroppen bestämma vad som händer kommande dagar och i steg med det så kommer huvudet också återhämta sig. Det har varit tufft att den dagen man sett framemot så otroligt mycket blev precis tvärt emot det jag hoppades på. På samma gång så detta elitidrott. Jag kommer i nästa inlägg utvecklad hur tankarna går om framtiden…..!

Om någon läser detta och ska köra Kalmar nästa helg så vill jag bara önska ett stort lycka till. Glöm inte njut av dagen och även om det går tungt ett tag så kommer det blir bättre, det är en lång dag.

Ciao

LETAR EFTER FORMEN TILL NORSEMAN!

Det börjar på allvar dra ihop sig till Norseman och jag har koll på det mesta, ja förutom min form då. När folk har frågat hur det känns så har mitt ärliga svar varit: jag vet inte.

Inför Swissman hade jag 100% koll på den delen, visste precis hur det skulle kännas och vad jag skulle göra. Jag har kunskapen att justera träningen utifrån hur det känns men kroppen svarar inte riktigt som jag vill ändå. Men som tur är så är det 1 1/2 vecka till start och jag hoppas att det hela vänder de sista dagarna. Försöker inte stressa upp allt för mycket över det hela, det är trots allt hur formen är på tävlingsdagen som avgör det hela.

Har trots allt skrapat ihop en hel del erfarenhet efter alla år som averkats på elitnivå.

Tror det kommer bli en enorm upplevelse hur man än vänder och vrider på det. Att hoppa ner i vattnet från en båt 3800m ut i en norsk fjord är i sig något helt speciellt. Sen måste jag bara vara ärlig och säga att både cyklingen och löpningen passar mig betydligt bättre i Schweiz. Detta gör dock inte att jag ser mindre framemot tävlingen nästa lördag. I mitt supporterteam har jag givetvis min högra hand David och min bror Pontus. Så jag är i trygga händer på alla sätt och vis.

Apropå att hoppa i en norsk fjord så hoppade jag i vattnet i fredags, termometern visade 14 grader. Efter jag simmat 3 min så var jag på väg att vända och ge upp. Då spelades bilder upp i huvudet hur man hoppar från den där båten i fjorden. Inte kan man ge upp när man hoppat i vattnet då, utan det är bara att simma trots kylan. Så sagt och gjort så plaskade jag runt i vattnet i 1h10 min. Ska inte säga att det var sunt eller njutbart, däremot fick jag en bekräftelse att jag kommer klara simningen på Norseman även om jag fryser så tänderna hackar. 

Ja ni behöver inte säga det, DET ÄR IDIOTI TILL 100% :)

Nu blir det lunch och sen lite mer simning i havet.

Ciao

SWISSMAN 2024

Nu är Swissman överstökat för denna gången och som vanligt blev det något ut över det vanliga. Det började dock lite svajigt förra onsdagen då vår hyrbil valde att lägga av på autobahn. Innan vi fick bilen till en verkstad, få fram en ny hyrbil och sen ta oss ner till Brissago så blev nästan onsdagen torsdag. Hyrbil och hyrbil, vi fick en skåpbil som vi rattade ner till Schweiz.

Väl framme så infann sig lugnet som bergen och Brissago inger. Dock hade vi lite otur med vädret både under torsdagen och fredagen så det blev enbart en kortare cykeltur. Däremot blev det desto fler simningar Lago Maggiore. Vädret gjorde att det blev fler kaffe och desserter än tidigare år. 

Fredag blev lördag, eller ja det hann knappt bli lördag innan klockan ringde 01:50. En enklare frukost käkades och därefter gick den enorma skåpbilen mot Ascona. 04:00 tog båten oss till ön där starten gick. Varje gång jag sitter på den där båten infinner sig ett lugn. Allt jobb är gjort, ingen sjukdom ställde till det och man har egentligen bara det ”enkla” kvar. Detta året så har jag lagt ner ett extra jobb för att vara i min bästa form någonsin. Vilket jag lyckades väldigt bra med. Är enormt stolt över det jobbet jag lagt ner och den glädjen jag haft till träningen under hela tiden. För tävlingen är trots allt bara en dag och träningen upp till tävlingen betydligt längre.

När väl startskottet gick så kom jag iväg bra och tog ledningen ganska omgående. En ledning som jag utökade hela simning och upp ur vattnet var försprånget ca 3-4 minuter till en trio. 

Ut på cykeln så kollade jag slaviskt på min wattmätare under det ”plattare” partiet och var beredd på att släppa upp någon. 

Dock skulle personen som eventuellt skulle kunna kom upp få jobba för det. Precis innan Tremola som är första stigningen så kom 2:an ikapp mig. Även när han kom ikapp så höll jag mig till planen, eller ja jag satte mig 10 meter bakom honom. Några minuter in i klättringen så märkte jag att han inte orkade hålla trycket uppe och någonstans där så växte tävlingshornen ut på allvar. Jag var inte där för att bli 2:a utan för att vinna. Jag passerade honom och fick bra kraft ner i däcken som då studsade mot kullerstenen som finns på Tremola. Såg ganska omgående att jag gjorde stor skada på honom, vilket gav mig energi. Cyklingen fortsatte på samma vis under de kommande 2 stigningarna med tillhörande utförskörningar. Jag utökade min ledning samtidigt som kroppen kändes fantastiskt. Energiintaget fungerade klockrent och kroppen svarade. Var så pass fräsch i huvudet att jag under sista utförskörningen kunde trycka på rejält.

Kom in i växlingen med självförtroende och med bra energi. Ut på löpningen kändes det helt okej trots den brutala starten den erbjuder. Även under löpningen fick jag i mig bra med energi och en fantastiskt support av David/Anders. David var med mig under hela löpningen och uppdateringar att jag tappade lite mot 2:an men inte nämnvärt. Ca 7 km in på löpningen så öppnade sig himlen och det började vräka ner, vilket det skulle göra under hela löpningen. Ungefär samtidigt så la den svajiga GPS trackern av helt. Det kändes fortfarande bra när vi kom till de riktigt utmanade partierna under löpningen. Frågade David hur det såg ut bakåt och fick då till svar att det var lugnt, 4-5 min iallafall. På det partiet kan man se ganska långt då vägen är spikrak och går uppför. När vi svängde av från den vägen och inte kunde se bakåt så kom 2:an ca 30s senare……………!!!!!!! Skriver inte mer än så.

När han väl passerade så stängde kroppen ner och knoppen ner. Jag trodde att jag hade dagen för att göra stordåd. Därifrån gjorde David och Anders ett fantastiskt jobb för att hålla mig motiverad. Jag var där för att vinna inte att komma 2:a. Hade jag inte haft David med mig sista biten upp på berget så hade jag förmodligen inte kommit upp. Jag var trött, nedkyld och motivationen var borta, så allt handlade egentligen om att bevaka 2:a platsen.

Väl uppe vid målgång så klumpade sig i halsen och Anders anslöt sig så vi tillsammans kunde korsa mållinjen. Visst, jag gör jobbet men utan David/Anders så hade det inte varit möjligt att korsa mållinjen som 2:a i lördags.

I fjol var jag upprymd och glad över min 2:a plats, i år är jag mest besviken. Trots att det gått 5 dagar så är besvikelsen kvar och den får vara där. Jag är däremot stolt över min prestation, över allt jobb jag lagt ner och att jag var i en riktigt bra form. Ifjol sa jag att jag förlorande mot en starkare atlet, det vill jag tyvärr inte skriva i år……!!!!!

Kan väl avsluta med att jag verkligen vill stå högst upp på pallen på Swissman och tycker att jag har nivån till det....!!!

Det är så många jag vill tacka men denna gången skriver jag ”bara” TACK ALLA.

Några dagar till med lugnare träning, sen börjar uppladdningen till Norseman.

Ciao

GIRONA OCH MALLORCA

Här är några bilder från sista tidens äventyr och resor. Några har denna amatören tagit och några har proffset Love Ljungström tagit. Förstår att det kan vara svårt att se skillanden men den finns där :)

LÄGER OCH RESOR!

Nu var det riktigt riktigt längesedan jag skrev något här och det är på tiden för en liten uppdatering, helt klart. Där är många som frågat efter det så här kommer ett inlägg.

Det har varit mycket resande senaste tiden, dock jag har förmånen att kunna kombinera mitt jobb med mitt idrottande. Det är en lyx ut över det vanliga. Jag var för några veckor sedan nere i Girona hos Emma och Love som driver podden, TriathlonVänner. Jag levererade Emma´s nya E-119, skapade marknadsföringsmaterial (eller ja Love tog helgrymma bilder) och hade lite möte. Fick även till några riktigt fina pass där nere som visar att formen verkligen är på gång. 

När jag cyklade runt på vägarna där nere så reste jag tillbaka i tiden och mindes när vi var där nere med mitt danska lag som jag körde för 2 år. Var helt fantastiskt att få återuppleva detta.

Sen var det hem för att fira påsk tillsammans med familjen och verkligen njuta lite. Mindre volym ersattes med några hårdare pass. Detta gjorde att jag lyckades dra på mig en lite känning i höften. Att man aldrig lär sig, men samtidigt är väl det som driver en framåt i det långa loppet också. Är inte jätte orolig då jag kan springa lugnare pass.

I skrivande stund sitter jag nere på Mallorca och har avverkat ett riktigt bra läger med fokus på cykling. Det av avverkats en himla massa timmar och igår avslutade jag det hela med ett riktigt super pass. 6:30h på cykeln, varav +3h var på 300 watt eller mer. Dagen avslutades med 30 min löpning på runt 4 min fart. Detta kunde jag göra ganska avslappnat på trots att där redan fanns 26h i kroppen från tidigare dagar. Tror aldrig jag varit så tränad och samtidigt ta emot så pass mycket träning. Det är en enorm känsla att ha och ger ett enormt lugn. Nu ser jag fram emot Swissman och Norseman mer än någonsin. Vilken avslutning detta kommer att bli :)

Dock kan jag erkänna att kroppen är ganska mör idag. Så det blev knappa 3h lugn cykling och därefter fokus på energiintag så man är hyfsat återhämtad när flyget tar en hemåt imorgon.

Lova att det blir fler uppdateringar inom kort, så här länge kan det inte vara mellan inläggen.

Kan skriva om mitt vapen till Swissman om några dagar.

Nu blir kaffe.

Ciao

Grymma bilder av Love Ljungström

Simning!

Nu var det igen ett bra tag sedan jag skrev här. Där har egentligen inte hänt så mycket spännande den sista tiden. Dock tänkte jag beröra simningen lite.

Har sedan innan jul kämpat rejält med simningen. Den har känts otroligt segt och armarna har gett med sig ganska snabbt när jag väl har simmat oavsett fart. Tekniken har inte heller suttit där och det har inte blivit bättre av att 3 olika tränare har påpekat det. Jag brukar inte bry mig speciellt mycket när folk har en massa åsikter. Däremot när något inte fungerar och man verkligen krigar för att det ska bli bättre så är man mer mottaglig. Inte för att det biter direkt kanske man när man hoppar i och simmar så kommer det upp i huvudet. Jag vet att dessa 3 personerna vill väl, vill att jag ska bli bättre och vill att jag ska simma med en bättre mer effektiv teknik. När jag själv coachar så försöker jag ändra på några saker och sen verkligen lyfta fram de sakerna som är bra. Blir man däremot bara matad med saker som är fel så är det lätt att de sakerna som faktiskt är bra försvinner. Försvinner är kanske fel ord, det negativa övervinner det positiva.

Sen en större fråga är om det är lönt att ändra tekniken allt för mycket på en 37 åring som ändå tar sig hyfsat snabbt fram i vattnet. Allt kommer ner till vad syftet är med det hela. Jag ser hellre att jag hittar tillbaka till en bra känsla än simma 2s snabbare/100m med bättre teknik. Det kommer kosta för mycket mental energi och för många svordomar :)

Det är min take på det iallafall. 

Egentligen borde jag vara tacksam över att så många personer bryr sig om min simning, men det kan också blir för bra. Jag har absolut inget emot dessa 3 personerna om nu några trodde det, tvärtom så betyder dessa mycket för mig. Det är dock något som kan finnas i bakhuvudet när man blandar sig i något som man vet personen i fråga verkligen brinner för. Kan det jag säger bli negativt för personen även om jag bara vill väl? 

Däremot frågar någon om hjälp eller åsikter så är det bara att mata på :)

Men du verkar det dock som att jag börjar ser ljuset i tunneln och att det känns något lättare att simma igen. Det märkliga är att kroppen svarat bra när jag sprungit och cyklat. Det är tom så att löpningen tagit ett eller två kliv framåt.

Sprang tex 5varv av 2km@3:15-3:10 + 1km@4:10(vila) på löpbandet förra veckan med stabil puls och en stabil känsla. Så för att vara en gammal gubbe så är jag nöjd. Känslan att man håller igen trots att det går hyfsat snabbt är otroligt skön.

Nu är jag dock mör i kroppen. Pga av vädret så fick jag ändra runt på passen, vilket medförde att jag fick springa ett hårdare pass idag trots ett distanspass igår. Nu på kvällen erbjöds det ett hårt simpass.

5x100 från pall med fenor. 2 av dessa hamnade iallafall på runt 53.5. hade önskat 6 tiondelar snabbare men man kan inte få allt. Eller rättar sagt så var jag inte snabbare idag :)

Ciao

Tävlingsåret 2023

Lovade en liten tillbakablick över året som gått. Tänkte dela upp den i 2 delar. Det ena inlägget som idrottare och det andra blir som coach/tränare/ledare.

Böjar med en tillbakablick som idrottare. 

Jag hade turen att inför 2023 återigen få en startplats till Swissman. Om det var tur eller inte kan vi diskutera hur länge som helst. Däremot gick tankarna åt att köra 2 X-tri tävlingar under 2023. GreekHero var en back-up plan om jag inte skulle köra tillräckligt bra under Swissman och därmed missa en startplats till Norseman. Ska inte stick under stolen med att det var det stora målet för 2023, att få den där startplatsen. Den infriades och på det viset blir därför 2023 ett riktigt lyckat tävlingsår. Eller det är så jag väljer att se det iallafall.

För givetvis var där saker som inte alls fungerade. Tex tävlingen nere i Frankrike som jag körde i April funderade inte alls. Jag simmade bättre än någonsin, men det var också det. Resten gick åt skogen av någon anledning. Men valde att inte dra allt för stora växlar av det. Det är en av de sakerna som verkligen funderade under 2023, jag hade en trygghet i den träningen jag la ner. Det var faktiskt inte mycket som kunde rubba på den tron och den tryggheten jag hade. Detta ledde till att jag kände mig i form och kunde fokusera mot Swissman som jag ville. 

Nere i Frankrike gjorde jag en överenskommelse med mig själv. Den gick ut på att aldrig mer åka och tävla ensam. Inte för att jag inte vill tävla, men det är helt enkelt för tråkigt. X-tri tävlingarna kanske har skämt bort mig där. Där har jag ett helt team runt mig och det är då jag trivs som bäst. Så tävlandet kommer se lite annorlunda ut 2024.

Efter Frankrike körde jag Borås triathlon som en ren träningstävling med linjecykel och tempopinnar. Dock svider det alltid lite när man blir slagen precis mot slutet och får en andraplats. Däremot var siffrorna på cykeln precis där jag ville att de skulle vara och jag visste att löpningen skulle bli en chansning. Så trots förlusten så gick jag därifrån med ett förbättrat självförtroende.

Därefter var det dags för den stora balen, Swissman. Allt var precis som det skulle vara och ett lugn infann sig. Trots en riktigt jobbig simning så kunde jag fokusera och göra det jag skulle. Cyklingen var kontrollerad och bra rakt igenom. Sen kom löpningen och den funderade bra inledningsvis, som jag skrev i race rapporten. Därefter blev det ett krigande ut av sällan skådat slag. Magen gav upp, överhettningen var ett faktum och tröttheten tog över. David räddade mig som så många gånger. Därför kunde jag tillsammans med David, Pontus och Anders korsa mållinjen som 2.a och få den efterlängtade startplatsen till Norseman. Pontus och Anders förtjänar ett stort tack, men David, Jag älskar dig :) Nu får inte Kajsa läsa detta för då blir det problem.

Kvällen nere i Schweiz firades med en god måltid och några goda öl. Sen väntade en lugn sommar med familjen innan uppladdningen inför GreekHero startade i Augusti. Återigen infann sig ett lugn och en trygghet. Gjorde rätt saker och tog rätt beslut. Så kan nog säga att jag aldrig varit i så bra form som inför Grekland. Detta bevisar också att jag kommer ganska snabbt i form. Detta är något som ska finnas i bakhuvudet mot årets tävlingar. 

Tänkte inte skriva mer om GreekHero än så. Vill man läsa mer så scrolla lite längre ner på sidan. Men enkelt sagt kan man väl säga att allt som inte fick gå åt skogen gick åt skogen. Dock fanns där saker att ta lärdom av och ta med in i årets säsong.

Så ska man vara riktigt hård så var det egentligen ingen super säsong. Men så som jag tacklade den, tränade och sen presterade i Schweiz gör att den seglar upp som en super säsong. Jag njöt verkligen av träningen och att träna mot ett mål. Kanske mer än någonsin, detta gjorde också att jag stod på de tävlingarna jag ville prestera på i en väldigt bra form

Så vill bara avsluta med att tacka för all hjälp och hejarop under 2023. Ett extra tack till Christopher på FS Fastigheter och Berretto Brewing.

Bor ni i Stockholm med omnejd så kolla in Berretto´s öl :)

Nu blir det lite middag, hade helt missat att det var trettonafton och att badet var stängt. Men det blev iallafall 2h på löpbandet. 1h på 3:45-3:40 fart och sen stod där ett berg på som var precis 54 min långt. Tänk att vi har så stora berg i Skåne :)

Ciao

Gott Nytt År!

Först vill jag önska ett Riktigt Gott Nytt År.

Vilka avslutande dagar det blev på 2023. I torsdags så fick jag nöjet att trampa några timmar med Frederik som till vardags kör på Worldtouren för tyska Bora Hansgrohe. Det var inte så att vi rullade lugnt och försiktigt på de sydskånska vägarna. Var egentligen för trött för att simma på kvällen men hoppade ände i poolen. Till min STORA förvåning så hade jag ett flyt i simningen som jag saknat den sista tiden. Det var helt enkelt en fröjd att simma.

På fredagen blev det ett längre simpass i Malmö innan avfärd mot Danmark och kontoret med ett otroligt trevligt sällskap. Ett spännande samarbete startades upp och ser enormt mycket framemot detta. Där kommer komma mer om detta framöver. Dagen avslutades med 30 min lugn löpning med en hemsk känsla. Där och då så funderade jag över hur jag skulle klara de 210 km som väntade dagen efter och sen Sylvesterloppet. 

I lördags var det så dags för den klassiska vintercyklingen till Simrishamn. Vi var 5 som startade från Trelleborg kl 08:00 i regnet. Kan lova er att jag frös de första 2 timmarna, därefter kom solen fram och värmde något. Mina crossdäck gjorde att jag fick jobba på lite extra och det räddade mig i kampen mot kylan. På toppen av slimmingebacken så mötte vi ytterligare 4 till. Så vi blev ett fint gäng som rullade vidare mot Simrishamn. Där blev det ett fint stopp och därefter väntade ca 100km i motvind längst kusten. Där kom fram en trevlig dam som undrade vad vi höll på med och ja, det kan man fråga sig. Sen frågade hon hur lång tid det skulle ta till Trelleborg. Jag svarade att det skulle ta 3h45m, men så fel jag hade. Det tog bara 3h43 min att köra sista biten hem i motvinden men i ett förövrigt strålande väder. Kroppen svarade precis som jag ville och var överraskande fräsch när jag kom hem.

Dock var kroppen något mindre fräsch igår när jag vaknade. Man kunde märka att det hade kostat en hel del energi att köra de 210 km. Men där fanns inget utrymme till någon större frukost. Starten till fjolårets Sylvesterlopp var trots allt inte allt för långt borta. När starten gick så kunde jag märka ganska omgående att det skulle bli en tuff historia. Benen och framförallt magen var inte helt med mig. Den kraftiga motvinden gjorde att jag la mig på rygg på ledaren för att försöka komma in i loppet. Det visade sig att det skulle bli ett cykellopp av det hela. Vi växlade om att försöka springa ifrån varandra och farten växlade mellan 2:50 till 4:00 fart under loppet. Helt fantastiskt roligt om jag ska vara helt ärlig. Dock hade jag inte det mentala överskottet att gräva så djupt som krävdes för att vinna igår. Så fick helt enkelt se mig besegrad av en bättre löpare igår, även om det svider :)

Dock var det nära att gå rent åt skogen sen, joggade samma sträcka tillbaka för att hämta bil. Sprang med segraren vilken var väldigt trevligt. När jag sen kom hem och hade ätit kom all trötthet. När det var som värst så kommer Kajsa med en lapp med saker som skulle handlas. Kan berätta att den handlingen var värre en Torsdagen, Fredagens, Lördagens och Söndagens aktiviteter tillsammans. Det som räddade mig var en påse skumtomtar och en cola i bilen :)

Kvällen avslutades med familjen och goda vänner. Så ett perfekt avsluta på 2023 på alla sätt och vis.

Där kommer komma lite tankar om 2023 under veckan.

Ciao

Vintercykling 2023!

Hoppas att alla har haft en fantastisk jul med god mat, gott sällskap och några timmars skön träning.

Dock är julledigheten snart över och en klassiker väntar runt hörnet. På lördag den 30/12 är det dags för den klassiska vintercyklingen till Simrishamn. Vi samlas 07.50 på Liljeborgsgatan 7 och rullar därifrån 08.00 för att cyklar de 220 km tillsammans. Farten kommer att vara bra distansfart, ingen hets på något vis, men det kommer rulla på. Ca halvvägs så har vi nått KAGANS café i Simrishamn. Här äter och dricker vi så mycket vi vill, för att sen rulla vidare mot Trelleborg. I fjol tog hela rundan strax över 7h. Där är ett gäng som kommer ansluta vid Slimmingebacken och hänga på därifrån. Vill man hänga med en stund så fungerar det alldeles utmärkt.

Tänk på att ha något plagg som syns den första timmen och någon lampa fram/bak. Det kommer bli en grym dag på cykeln, med mycket glada miner och många roliga anekdoter. 

Tycker man inte detta är nog så kommer jag simma 10x1000 dagen innan och sen springa Sylvesterloppet på nyårsafton. Har hört att man inte ska bryta traditioner, därför kör vi på detta upplägget i år också.

Är ni sugna på att hänga med på cyklingen så hör gärna av er till mig på något vis. Är någon sugen på pizza efter rundan så löser vi detta också :)

Ciao         

Ta ansvar för din simning!

Baksmällan har lagt sig och energin börjar komma tillbaka i kroppen. Vad gör man då? Jo man tar sig till gymmet för det är roligt och bra, det är i och för sig rätt. Däremot är det inte lika roligt dagen efter eller ännu värre 2 dagar senare. Men nu är jag igång i gymmet men strukturerad träning får vänta några veckor till. Med det sagt så kommer jag inte bara ligga på soffan, men om vädret är bra och om jag känner för det så blir det någon typ av träning. Känner jag inte för det så blir det en kopp kaffe istället och tar det hela med en klackspark. Tror detta är enormt viktigt för alla som idrottar på lite högre nivå och ännu viktigare för dom som börja komma upp i åren. 

Jag? Nej inte än?! :)

Tänkte raljera lite om simning och då framförallt OW simning i Triathlon och i synnerhet Ironman/X-tri simningar. Kan inte riktigt släppa att man kortade ner simningen på Korfu till ett varv. Jag hade accepterat beslutet om simningen skulle simmats på den ursprungliga banan, där var det helt enkelt för farligt för ett helt startfält att simma. Jag hade älskat det då jag gillar att simma i vågor och är trygg med det. Men förstår alla aspekter i att utföra en simning i sådana förhållande både för tävlande men även för tävlingsledningen. Däremot accepterar jag inte beslutet om att korta ner simningen när förhållanden var bra. Köper inte heller argumentet att det kanske skulle bli värre senare. Det var först X antal timmar senare vinden skulle öka men i samma vindriktning, så det hade inte påverkat simningen nämnvärt trots att vinden hade ökat i styrka.

Däremot tror jag att sanningen ligger i att tävlande har tryckt på just detta, att vinden skulle tillta framemot lunch. Detta för att man själv inte har orkat att lägga ner den träningen som krävs för att klara 3800m i lite vågor på ett säkert sätt. För att man själv får ett bättre utgångsläge med kortare simning, just av den anledningen att man inte orkat träna tillräckligt för att bli en säker simmare. 

Jag vet att det är enormt svårt att lära sig simma på gamla dar, men alla kan lära sig simma så pass bra att man känner sig säker i vattnet. Det är inte enklat och det kräver en himla massa träning, men det går. Klarar man inte det så är förmodligen triathlon eller OW något för dig i tävlingssammanhang, framförallt inte en Ironman simning eller en X-tri simning. Det blir extra komiskt när simningen kortas ner på en X-tri tävling, där allt annat är extremt och i vissa fall livsfarligt.

På sikt får det absolut inte bli så att motionärer/dåliga simmare, påverkar tävlingsledningen så pass mycket att det går ut över elitfältet/elitmotionärer. Då kan vi lika gärna strunta i att ha ett proffsfält på tävlingar och enbart ha en motionsklass. Där man får räkna med att simningen ställs in/kortas för minsta lilla. Elit/proffsidrott är inte sunt på något sätt men den ska vara ärlig. Det blir den inte om triathlon gång på gång blir duathlon. Missförstå mig rätt, är det för farligt att simma så ska simningen givetvis ställas in. Men får känslan av att den stora massan har påverkat X antal inställda simningar/nedkortade simningen under året.

Så du behöver inte blir en världsmästare i simning, men simma så pass mycket att du blir bekväm i vattnet och att du klarar simma 3800m i annat än i en lugn simbassäng. Fråga du mig så tar allt för många för lätt på just simningen. Den ska ”bara” klaras av, men klarar man inte av den så blir det inte så bara. Så hellre säker simmare än snabb simmare för många som ställer sig på startlinjen.

Så nu har jag raljerat om detta också. Blir säkert halshuggen av någon och hyllad av någon men det är vad jag tycker iallafall :)

Annars så öppnade lotteriet till Swissman idag, undrar om man har tur en tredje gång och får en startplats till 2024 :)

Ciao

Baksmällan och en 4:e plats!

Med ett par dagars distans till hela tävlingen så måste jag erkänna att jag fortfarande är lite bitter över hur det slutade. Tycker fortfarande att jag förtjänade ett annat öde än det jag fick. Hade jag bara fått gå ut på löpningen i ledning och inte haft alla motgångar tidigare så hade det varit en HELT annan löpning och ett helt annat resultat.

Tar dock med mig känslan inför tävlingen och känslan under tävlingen. Var länge sedan jag var så trygg och hade ett sånt självförtroende inför en tävling. Resten är bara att glömma och istället se fram emot några lugnare veckor. Det är välbehövligt för kroppen och framförallt för knoppen. Jag älskar att träna och älskar att träna mot ett mål, för att man ska kunna göra det ordentligt så behövs en paus från det hela också. 

Med tanke på att jag inte har någon mobil att lägga tiden på så har jag redan nu börjat summera säsongen och vad som har varit bra/mindre bra. Har även börjat skissa lite på hur jag kan göra för att vara i ännu bättre from framemot Swissman och Norseman nästa år. Ja om nu Swissman organisationen är snälla nog att ge mig en plats 2024 också. :)

Jag skrev kort kort att nästa säsong blir den sista på högre nivå för mig. Nu tänker alla ”Det har han sagt förr” och ja det har jag. Den gången var jag innerligt glad att jag hade fel och att jag fortsatte. Nu ser jag framemot en oförglömlig säsong 2024 och att få avsluta med Norseman (VM i X-tri serien). 

Jag kommer aldrig sluta utmana mig själv, aldrig sluta träna och förmodligen vara seriös i det jag gör. Men att köra X-tri tävlingarna kostar väldigt väldigt mycket pengar att köra och framförallt om man vill köra om segern. Nu har jag fantastiska sponsorer som ställer upp fram till slutet av 2024 och det gör beslutet lite lättre också. Utan dem hade det ALDRIG gått.

Nämnde inte att jag även börjar bli till åren också :) det får andra tycka och tänka.

Nu blir det ännu lite mer kaffe och ytterligare lite vila. Gårdagen var helt okej kroppsmässigt, men idag är det en katastrof. Benen bär mig knappt och magen gör uppror mot mig. Kan dock förstå den, men tanke på hur jag trots allt plågade den i lördags :)

UPPDATRING!

Precis när jag skrivit klart inlägget så publiceras resultatlistan. Trots allt som gick emot mig och att jag slutade tävla så blev jag 4:a. "Bara" 1h efter segraren trots punkting, väntan och allt annat jag gjorde istället för att just tävla. Så nu svider det lite extra igen. Dock kan jag inte vrida tillbaka klockan utan bara skratta åt det och se framåt. 

Ciao

GreekHero!

Vilken jäkla dag det blev igår och tyvärr inte ur en positiv synvinkel. Ska försöka ta er igen gårdagen på ett så välformulerat vis utan allt för många svordomar :)

Som jag skrev sist så höjde tävlingsledningen ett finger för att det kanske skulle krävas en alternativ simbana och den var jag helt okej med. Den skulle vara ca 3700m där vattnet var lite lugnare. När vi anlände till växlingsområdet igår morse så fick vi veta att det endast skulle bli ett varv av 3 på simning. Där och då så rann all motivation ur mig. 10 min innan start drog ledningen förutsättningarna för dagen och jag kunde inte låta bli och fråga varför det endast skulle bli 1 varv i ett lugnt hav. Fick då till svar att det skulle bli värre lite senare, varpå jag högt sa att jag trodde det var en X-tri tävling vi skulle genomföra. Där och då var jag duktigt irriterad för där fanns INGEN anledning till att inte simma 3 varv.

Starten gick och jag kom iväg bra och simmade snabbt. Skapade en rejäl lucka bakåt och bara utökade min ledning. Tänkte hela tiden hur stor skada jag hade kunna gör på de andra om det hade varit längre simning. Upp ur vattnet fick jag ändå tillbaka lite motivation, att vara i ledningen är ändå något speciellt.

Kom iväg bra på cyklingen och kunde utan att stressa hålla ett bra tryck. Efter ca 45-50 min kom Kristoffer (en stark cykling) ikapp mig och vi slog följe. Då kom en från tävlingsledningen på motorcykel och berättade att jag hade tappat min GPS. Jag berättade vänligen men bestämt att den fanns i min sadelväska. (ja jag körde med sadelväska) Men så fel jag hade, hur jag kan ha tappat den förstår jag fortfarande inte. Det sura i hela den historien är att min mobil också låg där. (ett ett krav på mobil när man tävlar X-Tri tävlingar).

Att jag hade tappat min mobil skulle visa sig bli ett problem längre fram i tävlingen. 

Efter ca 60-70 km så började tyvärr Kristoffer få problem och jag tog täten igen. Det kändes riktigt bra uppför dagens längsta stigning och hittade ett bra flyt. Hade egentligen bra tryck på alla backar och längre stigningar.  Efter ca 130-140 km kände jag av lite krampkänningar på sidan av låret men inte värre än att jag kunde trampa loss det. Däremot vid 154 km så drog det till rejält, men kunde trampa mig igenom det också. Samtidigt kom David och Jenny upp till mig en sista gång innan T2 (Växlingen till löpningen). 1 km senare så märkte jag att punkteringen på framhjulet var ett faktum. Hade detta hänt 2 min tidigare så hade bilen varit rakt bakom mig. Många ord kom ur min mun och jag fick helt enkelt stanna. 2:an och 3:an passerade mig när jag satt där. Hade jag nu haft telefonen så hade jag snabbt kunnat ringa David, men den var ju borta sedan länge. ALL motivation försvann och jag undrade varför man utsätter sig för detta. Tysken som nu ledde hade varit snäll nog och sagt åt David att jag hade problem. Efter många om så löste vi även detta, även om jag hade tappat hur mycket tid som helst.

Trampade vidare till växlingen och lite motvilligt började jag springa. Låg trots att 3:a och av erfarenhet så vet jag att allt kan hände på dessa tävlingarna. På den första strandlöpningen kom jag ikapp 2:an i loppet och motivationen kom tillbaka. Hade trots allt bra tryck i löpningen efter förutsättningarna. Precis när jag kom ikapp honom så kom vi till vad tävlingsledningen kallade ett parti med stora stenar. Sanningen var mer ett parti med klippor som man var tvungen att klättra i. Första klivet upp på en klippavsats så krampade mina ben och jag satt mig ner. Där och då var jag klar för dagen, målet nu var att ta mig till David och Jenny vid 16 km, för att sen bryta. All motivation var borta, all mental energi var borta och jag började tycka synd om mig själv. Börjar man med detta på dessa tävlingarna så är man illa på det. I Schweiz var jag villig till att kämpa och använda mig av den mentala energin för att kriga, men igår var jag likgiltig inför det hela. 

När jag väll nådde David så la jag med ner, hyperventilerade och grät. Fick en cola, gick på toa och sen peppade David mig till att forsätta. I och med att vi hade Jenny med oss så kunde David slå följe med mig redan därifrån. På asfalten och de lättare trailsträckorna hade jag fortsatt bra fart men där man behövde klättar och verkligen ta sig uppför gick jag. Med 6 km kvar var där en fin strand, där gav jag David min väska och hoppade ner i havet med mina Hoka carbon skor på. Sen låg jag där och badade ett tag, topp 3 baden i mitt liv :)

Sista 4-5 km var det merparten asfalt och lättare stigar uppför, vilket medförde att jag kunde hålla bra fart. Plockade 3 placeringar och kunde avsluta med någon typ av positiv känsla. Utan David så hade jag ALDRIG tagit mig i mål igår. För efter klipporna så hittade jag INGEN anledning till att fortsätta. Så är evigt tacksam att han hjälpte mig i mål, det är alltid tråkigt att bryta.

Så allt som kunde gå fel igår gick fel. Det är otroligt surt när man lägger ner så mycket tid, pengar och energi på det hela. Formen var god och avsatte min tävlingsbudget och mer därtill för att försöka vinna här nere. Tyvärr kan idrott vara brutalt ibland. Sen visst kunde jag säkert haft en annan inställning till hela parodin med simningen. Men det var svårt där och då igår. Dock blir det lite tramsigt när man ska klättra på klippor där ett felsteg kan innebär att du faller 10-15 m ner mot spetsiga klippor som sticker upp ur vattnet. Ett sådant fall hade kunnat kosta en livet, men det var för ”farligt” att simma 3800m på en för mig säker bana.

Nu blir det till att slicka såren, återhämta sig och ta nya tag mot min sista säsong på en högre nivå med VM i Norseman som avslutning på en HELT fantastisk resa.

Brukar skriva att nu blir det kaffe, men idag blir det ÖL :)

Ciao

GreekHero dag 1!

Snart är fösta dagen här nere på Korfu avklarad. Der har inte varit en allt för stressig dag om man säger så. Lite jobb, lite träning och en hel del kaffe har stått på agendan. Precis som det ska vara inför en lite större tävling. Var nog länge sedan jag var så avslappnad och lugn inför en tävling, sen om det är bra eller dåligt får lördagen avgöra.

Jag börjar skriva lite om dagens träning. Det blev knappa 2h på cykelbanan, 25 km ut och 25 km hem. Tyvärr är vägarna ganska dåliga här nere, vilket betyder att man hela tiden måste vara på sin vakt. Det gäller egentligen oavsett om det går uppför, utför eller på platten. Men förutom det så är det fantastiska vyer och en hård bana. Här är inga riktigt berg, dock så går det upp och ner i stort sett hela tiden. Den stigningen som är lägst når upp till 400 möh, däremot början man klättringen nere vid kusten så den kommer kännas trots allt. 

Löpningen är i stort ganska likt cyklingen, det går upp och ner hela tiden. Detta kommer slå sönder låren totalt och det är ingen tvekan om att det kommer bli en hård dag. David kommer och måste springa med mig de sista 18 km. Likt i Schweiz så är målgången uppe på en av topparna och det innebär så klart att det är uppför till målgången. Däremot är jag inte orolig för att ta mig uppför sista backen, men är att man måste gå nerför en bit för att komma till bilen som tar en tillbaka till hotellet. Det blir en utmaning även det :)

Däremot förväntas det blåsa en hel del under lördagen och organisationen har pratat om att korta / ändra / ställa in simningen. Händer detta så blir jag givetvis enormt besviken. Jag är i väldigt bra simform och dagens simning kändes otroligt lätt. Vi simmade utan problem i vågorna och det kommer inte bli värre på lördag. Så hoppas innerligt att detta bara är lösa tankar från tävlingsledningens sida. 

För min del blir det en hel annan tävling om de tex ställer in simningen, därför håller vi alla tummarna att det blir en riktigt hård simning som nere i Schweiz :)

Förövrigt måste jag ge grekerna godkänt när det kommer till att göra espresso. Det har serverats betydligt bättre kaffe än jag trodde på förhand. Man ska aldrig döma någon på förhand.

Imorgon lägger jag upp länken så man kan följa hela spektaklet här nere.

Ciao eller vad det heter på grekiska.

ÄLDRE BLOGGINLÄGG

ÄR HUVUDET DUMT FÅR KROPPEN LIDA!