BLOGG
Här kan du få träningstips och inspiration. Skriver även lite om min vardag.
2025!
Utlovade en uppdatering vad som händer. Har egentligen inte skrivit så mycket sedan tävlingen i Tjeckien. Måste erkänna att jag mer blir och mer stolt över min prestation när det kommer till den tävlingen. Så pass stolt att jag skulle kunna tänka mig att ge den ett försök till. MEN VÄNTA LITE NU?
2024 skulle ju vara sista säsongen där jag satsar på dessa X-tri loppen.
Jag tillåter er skratta så mycket ni vill nu, men 2024 blev tydligen inte den sista säsongen. Jag har inte kunnat släppa hur jag förlorade Swissman på i år. Jag tyckte jag hade dagen och krigade verkligen med allt jag hade för att kunna ta den där efterlängtade segern…….!
Kärleken till att tävla och träna finns där fortfarande. Det är nästan så jag själv blir överraskad över att glöden och viljan att lägga ner jobbet fortfarande finns där vid 38 års ålder.
Därför förhörde jag mig för hos mina fantastiska sponsorer om de skulle vilja vara med ett år till. Det var dem och det var till och med så att några nya tillkom.
Därför får jag förmånen att köra Swissman i bra form ytterligare ett år och någon månad senare så kör jag även Icon (X-tri race) i Italien. Är jag sen okej skick efter dessa 2 loppen så kanske jag kör tex Winterman i Tjeckien eller något annat lopp.
Varför ger jag inte bara upp och se tillbaka på en karriär i 3 idrotter som gett mig så mycket?
Det är väldigt enkelt, det ger mig fortfarande väldigt väldigt mycket. Jag älskar fortfarande att ta mig ner till bassängen för att riva av ett hårt pass eller hoppa upp på cykeln för ett distanspass i skitväder. Så varför inte göra det man älskar så länge det går?
Som jag skrivit innan så ska det givetvis anpassas med familjeliv och de andra åtagandena jag har. Men kan jag göra det på ett snyggt sätt så varför inte försöka en gång till?
Livet är för kort för att göra de sakerna man verkligen älskar. En dag kan det vara för sent och när jag är nere hos pappa så blir jag påmind om detta varje gång.
För att rättfärdiga det lite ytterligare så testar jag en hel del saker på mig själv innan jag ger detta vidare till mina adepter jag tränar.
Kajsa säger att det är bra för min omgivning och mina bokstäver att jag självmedicinerar dessa med träning. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta, men hon har säkert rätt :)
Sen är jag inte dum, jag förstår också att jag inte kan hålla på för all evighet. Kroppen är trots allt inte 23 lägre även om den inte ställer till några större problem just nu. Däremot har jag några nya idrottsutmaningar nästa år som jag gärna vill köra med en relativt okej kropp.
Tycker mig känna igen budskapet i inlägget från i fjol, men vad gör det. Nu kör vi och gör det bästa av 2025. På resan hoppas jag att jag kan motivera till träning, rörelse och kanske tom någon cool tävling.
Nästa inlägg blir om att gubben verkar ha hittat en ”farten” i vattnet igen.
Ciao
.
SKÅNESTRUMPAN!
Nu när våren är i antågande här nere i Skåne så är det dags att kolla över vilka strumpor som ska sitta på fötterna när säsongen drar igång. Hittar ni inga snygga strumpor så är Skånestrumpan här nu. Den är ett måste för alla oss skåningar, ja givetvis säljs dessa till alla som vill ha en snygg strumpa :)
Med skön passform och bra kvalitet så passar den lika bra på cykeln som när man är ute i löpspåret. Längden är perfekt och utan söm vid tårna gör att strumpan blir väldigt skön att ha på sig även under extreme förhållande. Har kör de senaste X-Tri loppen i dessa stumporna utan något skav alls.
Finns i 2 färger och kostar 179kr.
Vill man beställa ett par så är det bara att höra av sig till mig så löser vi detta.
Under veckan kommer ett längre inlägg om vad som kommer hända framöver.
Njut av söndagen
Ciao
SOLDE KAFFEROSTERI!
Förra veckan så fick jag göra något som jag har velat göra under mycket lång tid och som har varit på tapeten under lika lång tid. Nämligen att besöka Solde Kafferosteri i Malmö och göra en koppning som det så fint heter. Att öppna dörren till rosteriet var som att öppna dörren till himlen. En himmelsk doft slog emot oss och atomsfären där inne är svår att beskriva.
Det blev en fantastiskt förmiddag men killarna på Solde. Framförallt med Dan som jag spurtat mot när onsdagsspurten kördes för väldigt många år sedan. Dan är en helt fantastisk person och förutom fantastiskt kaffe så hade vi underbara samtal om allt möjligt.
Vad är då en koppning? Enkelt sagt så är det att testa många sorters olika kaffe. Men det är så mycket mer än så.
Jag och Frederik fick botanisera oss i kaffekunskap och otroliga smakupplevelser. Älskar Soldes kaffenörderi och deras kunskap, det är sånt man går igång på. Både jag och Frederik är väl också nördar när det kommer till det vi håller på. Ja vi är kaffenördar också men på en lite lägre nivå.
För er som inte vet vem Frederik är så kör han till vardags i World Tour laget Bora Hansgrohe.
Men där fanns fler anledningar till varför vi besökte Soldes fantastiska kafferosteri. Håll både ögon och öron öppna, för spännande saker är på gång.
Istället för att skriva om träning så blev jag så kaffesugen. Därför får det bli en uppdatering angående träningen i nästa inlägg.
Ciao
VÅTDRÄKTER TILL SUPERPRISER!
Ja jag har egentligen inte så mycket att komma med för tillfället. Träningen går väldigt mycket på sparlåga och tränar bara det som faller mig in. Ja förutom att gå till gymmet då, jag vet att det tar lite tid att vänja kroppen. Det ändrar dock inte hur jag tar mig ur sängen på morgonen och hur spänstiga de första stegen är på morgonen. Jag skyller givetvis inget på min ålder utan lägger all skuld på konsekvenserna av träningen på gymmet :)
Lite planering är i görningen också, men ni får vänta lite innan jag presenterar vad det är jag planerar.
Men till något roligare eller ja roligt om man är på jakt efter en bra våtdräkt. Jag försökte under förra året och lite under året att slå mig in på den marknaden. Helt utan succé och helt ärligt så fanns inte riktigt tiden till det heller.
Därför kommer jag sälja ut några helt nya dräkter och några demo dräkter till rena vrakpriser. Vill bara bli av med dräkterna.
Det är riktigt fina dräkter och jag har lyckats ta mig först upp ur vattnet på både Swissman och Winterman i år med hjälp av Zoauzo dräkterna. Så där är absolut inget fel på dessa och nu finns chansen att få våtdräkter till riktigt bra pris. Oavsett om du har simmat open water tidigare eller vill testa på det nästa sommar.
Dessa dräkter finns kvar till följande priser:
Ray Herr:
1 st XL - Helt ny 2500kr, ord pris 4100 kr
1 st M - Använda 750 kr, ord pris 4100 kr
Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR
Racing 2.0 Herr:
1 st S
1 st ST
1 st M
1 st XL
Använda som demodräkter ett fåtal gånger. Pris 1500 kr, Ord pris 2990 kr
Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR
Ray Dam:
1 st XS
1 st L
Använda som demodräkter ett fåtal gånger. Pris 2000 kr, Ord pris 4100 kr
Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR
Racing 2.0 Dam:
1 st XS
1 st S
1 st M
1 st L
Använda som demodräkter ett fåtal gånger. Pris 1500 kr, Ord pris 2990 kr
Läs mer om dräkten och se storlekstabell HÄR
Frakt tillkommer med 200 kr om de behöver skickas.
Skicka ett mail till Patrik@visomcyklar.se om du skulle vara intresserad i en dräkt.
WINTERMAN RR!
Nu är Winterman i Tjeckien lagd till handlingarna och denna säsongen har nått sin slutstation. Som vanligt blev det ett minne och en tävling att minnas för resten av livet, men vi börjar väl från början.
Jag, Sixten och David hoppade in i bilen för att ta oss till outforskad mark nere i Tjeckien. När vi anlände låg mörket tungt över Decin och vi visste inte riktigt hur omgivningen såg ut. På morgonen när vi vaknade och drog bort gardinerna möttes vi av ett vackert böljande landskap. Ut på cykeln på förmiddagen för att trampa de första 45 km av banan och kunde redan då förnimma att det skulle bli en hård historia. Därefter kollade vi väderprognosen för tävlingsdagen och kunde då addera regn samt kyla till den redan hårda banan. Dum som man är så lever man på hoppet och hoppades att väderprognosen var fel.
Vi besökte även ett riktigt fint badhus och fick oss ett bra simpass på fredagen. På min bana låg där 2 som mest var i vägen, så när banan vid sidan om blev ledig så bytte jag för att kunna simma på lite…… :)
Dagen innan tävlingen handlade det mesta om att ta det lugnt, hämta ut nummerlappar och gå på race briefingen. Där fick vi veta att de hade kortat ner simningen med ca halva simtiden. Ifjol var jag skogstokig på Korfu då de inte kom med någon vettig förklaring till varför de kortade ner simningen, Här var det annorlunda och en klockren förklaring.
De förklarade metodiskt och enkelt att det helt enkelt var för farligt att simma de planerade 9000m. Vattennivån i Elbe var för hög och då kunde de inte märke ut diverse pålar/bojar som knappt stack upp ur vattnet. De visade även en fin bild på hur stark den aktuella strömmen var, i vanliga fall är den ca 184 och nu var ”hastigheten” 454. Inte super säkert att dra huvudet i något som sticker upp ur vattnet när man ligger och simmar 100:ingar på under 40 sekunder. Ett otroligt lugn infann sig och jag var riktigt sugen på att tävla samt.
På tävlingsdagen ringde klockan 03:00 och vi tittade ut. Jag blev lycklig när jag såg att det inte öste ner regn. Då säger Sixten glatt, det ska börja först lite senare. Stort tack för den tänkte jag och tog en kopp kaffe. Tyvärr hade Sixten 100% rätt, för i bilen på väg ner till starten så började det ösregna. Checkade in cykeln, packade mina saker och hoppade på bussen som skulle ta oss till starten. Väl där ställde jag mig lägst fram väl besluten att jag skulle vara först upp ur vattnet, till vilket pris som helst.
När starten gick så hoppade vi ner från en upphöjd brygga. Idioten vid sidan om mig skulle givetvis först starta sin klocka när starten gick, vilket medförde att han hoppade i vattnet 2-3 sekunder efter mig och landade på mig. Jag trycktes ner i det 11-12 gradiga vattnet och fick kallsupar som en konsekvens av mitt hyperventilerande. Kom upp till ytan och det första jag fick när jag stack upp huvudet var en ny kallsup. Började simma bröstsim och såg täten försvinna i mörkret med sina upplysta badmössor. Trots att jag simmade ”tant” sim så fick jag inte ordning på andningen. Fick vända på mig och gav upp, när jag låg där på rygg kom andningen tillbaka och även tävlingsdjävulen. Började försiktigt simma frisim och kom in i simningen, men framförallt kom lugnet tillbaka. Efter ca halva simningen var jag i täten och därefter var jag inne i en bubbla efter kajaken som låg framför mig. Så mitt mål att vara först upp ur vattnet infriades och jag kunde hoppa upp på cykeln i täten.
Ute på de tjeckiska vägarna var det mörkt och då menar jag KOLLSVART. Lampan jag hade framtill hjälpte lite men väderförhållandena gjorde det inte bättre. Fegade lite och en av de starka tjeckerna kom ikapp mig. Vi höll ihop uppför första stigningen och uppför hade jag 100% koll på läget. Därefter kom den första utförskörninge, regnet och mörkret medförde en katastrofal sikt framåt. Tog ett beslut om att släppa tjecken och tog det lite försiktigare utför. Det märktes att han hade kört vägarna några fler gånger än den gången jag hade kört där. Hade bra tryck i pedalerna och kunde hålla värmen fram till ca 80-90 km då regnet ökade i styrka samtidigt som vinden tilltog rejält. Detta medförde att jag skakade som ett asplöv på cykeln och kunde inte ligga i tempoposition utan att hela cykeln skakade. Bad Sixten och David att få byta handskarna. Jag var som en isskulptur och kunde varken få av eller på handskarna själv. Konstigt nog så kunde jag hålla de watten jag hade planerat och energiintaget fungerade utmärkt. Ett ypperligt exempel på vad motivation och en pigg hjärna kan göra. Mot slutet kom den värmande solen fram e samtidigt som jag fick positiva besked att jag plockade in på ledaren.
I växlingen mådde jag överraskande bra och hade energi kvar i kroppen. De första 8 km på löpningen var stökiga och leriga, därefter kunde jag trumma på ganska bra. Sprang fel 4 gånger men inga större tidsförluster (3-4 minuter) och inget som skulle påverka slutresultatet visade det sig. Fick känningar av min skada som jag hade innan tävlingen men kunde ändå springa i ett okej tempo. Med ca 13-14 km kvar så kom ridån samtidigt som jag blev omsprungen av en gasell. Ja jäklar i havet vad han sprang fort i den kuperade delen av banan vi befanns oss i. Det var helt enormt och det var bara att gratulera honom när han kom, Det var imponerande på riktigt. Sista 11 km var rakt upp mot himlen blev en krigarinsats. Som tur var så hade jag sällskap av Sixten då och David gav peppande ord från bilen. Sista km var det nästan klättring mot målet och då anslöt även David till fots. Det var en fantastiskt känsla att få gå i mål som 3:a med dessa 2 super supportar vid min sida.
En glädje över att jag hade en sådan bra känsla stora delar av loppet infann sig och att jag kunde vända paniken i början till motivation. Jag blev regelrätt slagen av bättre och starkare atleter, då kan man inte vara mer än stolt över sin egna prestation och i detta fallet en tredjeplats. Tycker även det är lite coolt att en gammal man kan vara med och kriga i toppen mot betydligt yngre förmågor. Det är kanske lite osvenskt skrivet men så är jag skåning också :)
Vill riktiga ett stort tack till Sixten och David för otrolig hjälp men även till alla som hört av sig. Det värme en gammal mans hjärta. Nu ska kroppen och knoppen få välbehövlig vila efter en intensiv säsong.
Vad som händer här näst står skrivet i stjärnorna, iallafall för er :)
Ciao
WINTERMAN!
Smärtan i benen från halvmaran har lagt sig, ny smärta har adderats men framförallt har jag en kropp som fungerar som jag önskar igen. Har gjort ytterligare några tester och nu verkar alla värden vara tillbaka där de ska vara. Något som inte blivit bättre är huvudet och förmodligen kommer det aldrig att bli heller.
Kroppen återhämtade sig snabbt efter halvmaran och jag spann vidare på mina tankar om att köra ett lopp till i år. Mest för att få ett lopp med en grym känsla, likt Swissman och för jag verkligen är sugen på att köra ett lopp till. Det sistnämnda är nog den starkaste drivkraften. Jag kollade först på att få revansch i Grekland, men att köra där, i år igen hade blivit för dyrt sett till vad som finns kvar av tävlingsbudgeten.
Så det fick bli en runda till på nätet för att leta upp någon tävling som kunde passa bättre. Hittade till sist en i Tjeckien som heter Winterman och dit var det bara 4 1/2 h med bil från Sassnitz. Tjeckien är inte världens dyraste land att leva och avståndet var hanterbart. Därför blev denna tävlingen intressant. Var dum nog att läsa på lite mer om tävlingen och det gjorde mig avskräckt från att skicka in en anmälan. Temperaturen i vattnet ligger mellan 10-13 grader, det kan vara 5-6 grader när man kommer upp ur vattnet och ska hoppa på cykeln. Såg även en film från i fjol där det snöade när segraren passerade mållinjen på toppen av målberget.
Därför slog jag helt bort tanken på denna tävlingen. MEN dum som man är så var där ändå något som lockade med detta. Det kan lika gärna vara 13-15 grader i vattnet, 10-12 grader när man kommer upp, betydligt varmare under dagen och solen kan faktiskt vara där uppe hela dagen. Därför bestämde jag mig för att anmäla mig, men då var det utsålt. Skickade ett mail till organisationen och skrev kortfattat vem jag är samt några resultat, 10 min senare hade jag en plats.
Kan dock erkänna att jag fortfarande har en enorm respekt för kylan i vattnet. Kylan är något jag inte hanterar speciellt bra, dock blir detta en utmaning i sig och kanske det som trots allt lockade med tävlingen. Simningen är 9 000m medströms. Så de har beräknat att dessa 9000m motsvarar ca 3800m. Detta bygger på att det är en rejäl ström, är det inte de så blir det en rejäl simning i kallt vatten. Cyklingen är inte så mycket att skriva om, 180 km med 3300hm. Små hårda backar under hela cyklingen så det lär bli hårt hur man än vänder och vrider på det. Den avslutande löpningen är 43 km och de sista 11-12 km går rakt upp i himlen. Däremot verkar det vara ganska platt fram tills dess.
Däremot har jag inte kunnat springa sista veckan pga en mindre bristning i vänstervaden förra måndagen. Hade en fantastik löpning fram tills det började göra ont och sen fick jag gå 12 km hem. :)
Men är inte speciellt orolig inför söndagens lopp. Får leva på känslan jag hade fram till det gjorde ont förra måndagen och att farten inte är super hög under löpningen på ett X-tri lopp. Där är andra faktorer som spelar in om jag kommer kunna springa snabbt eller inte.
Hade någon tanke i bakhuvudet att det är bara personer helt utan tankeverksamhet där uppe som anmäler sig till denna typen av tävlingar. När jag nu ser startlistan så är det inte dålig namn som blir presenterade. Vilket betyder att det kommer bli ett otroligt hårt race på söndag på alla plan. Däremot är jag redo för att kriga och övervinna det kalla vattnet samt andra yttre faktorer.
Återkommer när jag vet om de har livetrackning med mera.
Ciao
LÖPARFESTEN!
Igår var det dags för en av årets höjdpunkter idrottsmässigt, nämligen Löparfesten i Skanör/Falsterbo. För att jag inte ska få på fan av min träningskompis Julia så måste jag poängtera att starten går i Falsterbo. Viktiga saker det där :)
Det är ett riktigt häftigt och uppskattat arrangemang på klassisk mark. På förmiddagen springer barn från 4 år upp till 13 i olika klasser. Därefter är det 5 km, 10 km och 21 km. De har även en 5 km runda för personer med funktionshinder. Så ett helt fantastiskt upplägg och där är något för alla.
Skrev nog det förra året men det tåls att skriva igen. När man ser alla dessa småttingar springa runt så blir idrottshjärtat varmt. Samtidigt bli pappahjärtat ännu varmare när man ser sina egna barn kommer springandes med ett leende på läpparna. Det var dagens stora seger.
Jag har tvekade in i det sista om jag verkligen skulle ställa upp och springa 21 km med tanke på hur kroppen har varit den sista tiden. Dock har jag haft en känsla av att det har vänt de sista 2 veckorna. Den känslan sattes verkligen på prov i torsdags när jag var nära benen var tyngre än betong på cykelpasset. Valde att inte hänga upp mig på ett pass då helheten den senaste tiden har varit positiv.
Därför bestämde jag mig att testa att springa med målet att pressa kroppen lite under tävling utan att det skulle kännas för allt för bedrövligt. När starten gick så tog jag rygg på en kille som startade i ett jäkla tempo. Efter ca 3 km så kom jag på mig själv att det gick på tok för snabbt, däremot kändes kroppen ändå okej. Efter 4 km valde jag att släppa honom, då var vi nere på 3:20 fart och jag blev lite rädd för att det skulle sluta i en katastrof. Efter 6 km kommer grusvägar, lite sandstigar och lite vanliga stigar. Enkelt sagt lite tuffare löpning och km tiderna sticker åt helt fel håll. Under detta partiet så kunde jag se att jag plockade in lite. Ca 2 km efter varvningen kunde jag ledaren stanna och jogga emot mig istället. Helt plötsligt var jag i ledningen och hade en ganska bekväm sådan. Tog ett snabbt beslut att fortsätta pressa kroppen fram till 18 km och där efter köra safe in i mål. Detta för att kunna säkra segern samt att spara lite på kroppen. Planen fungerade bra, däremot kunde jag märka rent muskelärt att det inte blivit så mycket löpning sen Norseman, framförallt inga längre hårdare pass. I mål kom jag och segern lyckades jag ta, det var torts allt lite sekundärt. Att kroppen ville samarbeta med mig igen var en ännu större seger och en otrolig lättnad.
Efter loppet så trampade jag hemåt och hade trevligt sällskap av Julia. Ja familjen åkte i förväg för att hinna till gårdagens övriga tillställningar för barnen. När jag väl kom hem så kom jag på att jag knappt hade ätit något på hela dagen. Då började frosserierna på allvar. Pizza, glass och barnens godis toppades med 2 öl. Detta gjorde att samtidigt som det var dags för sängen så kom magknipet från helvetet. Sista gången jag kollade på klockan stoden den på 02:22. ATT MAN ALDRIG LÄR SIG.
Därför har jag inte varit allt för kaxig idag och JA jag har otroligt ont i benen :)
Men vad gör det när det var en fantastisk idrottsdag igår.
Ciao
TOMT EFTER NORSEMAN!
Många har frågat hur jag mår efter Norseman och svaret på den frågan är TOM, både fysiskt och psykiskt. Jag var inte i Norge för att genomföra tävlingen, jag var i Norge för att prestera. Tyckte att formen var okej sista dagarna och jag kände mig avslappnad. Det är ett fantastiskt landskap kring Eidfjord och vädret var helt otroligt. Dagarna innan kunde helt enkelt inte varit bättre.
Ställde klockan på 01:50 men gick upp redan 01:40 då jag inte kunde ”sova” längre. Det är något speciellt att komma ner till T1 vid 03 på morgonen och känna av den fantastiska atomsfären som råder. Fixade till allt och gjorde mig klar för att hoppa på färjan som skulle ta oss 3800m ut i fjorden. Under resan ut så pratade jag en hel del med Sebastian Nordberg som senare på ett IMPONERANDE vis vann tävlingen. Vi gjorde det berömda hoppet från färjan tillsamman och simmade ut till starten. Jag var laddad och lugn. Kom iväg bra och kunde se att där var en norrman som drog iväg ute på kanten. Därefter började problemen för mig. Först började vänster vad krampa och direkt tänkte jag: INTE REDAN. Därefter krampade höger vad och sen låren. Har aldrig upplevt något liknade tidigare och framförallt inte så tidigt i en tävling. Såg ledaren bara glida iväg samtidigt som jag kämpade mot krampen. I vanliga fall så använder jag benen som taktpinnar men det kunde jag glömma under resten av simningen.
När jag skulle ta mig upp från vattnet så krampade låret igen och jag drog huvudet i sanden. När jag såg David så drog jag fingrarna över halsen och sa att jag hade en riktigt skitdag.
I T1 krampade jag när strumporna skulle på, när skorna skulle på och när jag skulle på cykeln. Jag fick tvinga mig att få runt pedalerna med ett krampande vänsterlår. Nu tänker många av er, varför inte ge upp?
Det är en lång dag och det kan vända många gånger. Jag låg trots allt 2:a på Norseman 10 km in på cyklingen. Därefter släppte krampen och jag kunde börja cykla. Då tändes en gnista av hopp och jag hoppades på att dagen skulle bli bättre. Då kom jag på att jag inte ens tänkt tanken att få i mig energi. Så ungefär samtidigt som Sebastian kom ikapp mig började jag få i mig energi men tyvärr var skadan redan skedd.
Vid 120 km så tömdes allt som fanns i magen över mig själv när jag satt på cykeln. Detta fortsatte ett tag och någonstans här så slutade jag tävla. Vilket var enormt svårt att acceptera. Däremot vill jag ta mig till 150 km för därifrån visste jag att det var otroligt lättåkt. Väl vid 150 km stannade jag och pratade lite med David och Pontus. Jag försökte försiktigt få i mig lite cola och vi kom fram till att jag skulle ge det ytterligare en chans. Under de kommande 30 km som var lättåkta så låg fokus på att få i mig lite energi kontinuerligt och det lyckades jag med.
I T2 stod mina fantastiska supportrar redo att tag emot mig. På med skorna men innan löpningen börjad så utnyttjade jag toaletterna som stod där. Därefter gjorde jag en deal med mig själv att försöka springa 4-5km sen stanna och dricka cola samt ta en gel. Detta fungerade ganska bra och när de avslutande 17 km rakt upp i himlen påbörjades så mådde jag ”helt okej”. Till sist efter en lång och krävande dag så kunde jag korsa mållinjen med tårar i ögenen.
Tyvärr var det mest tårar av besvikelse över hur dagen utvecklade sig som kom. Men en stund senare infann sig lite stolthet, stolthet över att inte ha gett upp och över hur jag tacklat en skitdag. David och Pontus gjorde ett fantastiskt jobb att ta mig till mål. Det var magin som uppstår i ett lag som tog mig i mål. David och Pontus TACK!
Kroppen tog dock styrk i lördags och jag har sedan dess fått lägga mig platt för kroppens önskan denna veckan. Har gått runt i ett töcken och sovit otroligt mycket samtidigt som ett stort tomrum infunnit sig. Jag kommer fortsätta låta kroppen bestämma vad som händer kommande dagar och i steg med det så kommer huvudet också återhämta sig. Det har varit tufft att den dagen man sett framemot så otroligt mycket blev precis tvärt emot det jag hoppades på. På samma gång så detta elitidrott. Jag kommer i nästa inlägg utvecklad hur tankarna går om framtiden…..!
Om någon läser detta och ska köra Kalmar nästa helg så vill jag bara önska ett stort lycka till. Glöm inte njut av dagen och även om det går tungt ett tag så kommer det blir bättre, det är en lång dag.
Ciao
SWISSMAN 2024
Nu är Swissman överstökat för denna gången och som vanligt blev det något ut över det vanliga. Det började dock lite svajigt förra onsdagen då vår hyrbil valde att lägga av på autobahn. Innan vi fick bilen till en verkstad, få fram en ny hyrbil och sen ta oss ner till Brissago så blev nästan onsdagen torsdag. Hyrbil och hyrbil, vi fick en skåpbil som vi rattade ner till Schweiz.
Väl framme så infann sig lugnet som bergen och Brissago inger. Dock hade vi lite otur med vädret både under torsdagen och fredagen så det blev enbart en kortare cykeltur. Däremot blev det desto fler simningar Lago Maggiore. Vädret gjorde att det blev fler kaffe och desserter än tidigare år.
Fredag blev lördag, eller ja det hann knappt bli lördag innan klockan ringde 01:50. En enklare frukost käkades och därefter gick den enorma skåpbilen mot Ascona. 04:00 tog båten oss till ön där starten gick. Varje gång jag sitter på den där båten infinner sig ett lugn. Allt jobb är gjort, ingen sjukdom ställde till det och man har egentligen bara det ”enkla” kvar. Detta året så har jag lagt ner ett extra jobb för att vara i min bästa form någonsin. Vilket jag lyckades väldigt bra med. Är enormt stolt över det jobbet jag lagt ner och den glädjen jag haft till träningen under hela tiden. För tävlingen är trots allt bara en dag och träningen upp till tävlingen betydligt längre.
När väl startskottet gick så kom jag iväg bra och tog ledningen ganska omgående. En ledning som jag utökade hela simning och upp ur vattnet var försprånget ca 3-4 minuter till en trio.
Ut på cykeln så kollade jag slaviskt på min wattmätare under det ”plattare” partiet och var beredd på att släppa upp någon.
Dock skulle personen som eventuellt skulle kunna kom upp få jobba för det. Precis innan Tremola som är första stigningen så kom 2:an ikapp mig. Även när han kom ikapp så höll jag mig till planen, eller ja jag satte mig 10 meter bakom honom. Några minuter in i klättringen så märkte jag att han inte orkade hålla trycket uppe och någonstans där så växte tävlingshornen ut på allvar. Jag var inte där för att bli 2:a utan för att vinna. Jag passerade honom och fick bra kraft ner i däcken som då studsade mot kullerstenen som finns på Tremola. Såg ganska omgående att jag gjorde stor skada på honom, vilket gav mig energi. Cyklingen fortsatte på samma vis under de kommande 2 stigningarna med tillhörande utförskörningar. Jag utökade min ledning samtidigt som kroppen kändes fantastiskt. Energiintaget fungerade klockrent och kroppen svarade. Var så pass fräsch i huvudet att jag under sista utförskörningen kunde trycka på rejält.
Kom in i växlingen med självförtroende och med bra energi. Ut på löpningen kändes det helt okej trots den brutala starten den erbjuder. Även under löpningen fick jag i mig bra med energi och en fantastiskt support av David/Anders. David var med mig under hela löpningen och uppdateringar att jag tappade lite mot 2:an men inte nämnvärt. Ca 7 km in på löpningen så öppnade sig himlen och det började vräka ner, vilket det skulle göra under hela löpningen. Ungefär samtidigt så la den svajiga GPS trackern av helt. Det kändes fortfarande bra när vi kom till de riktigt utmanade partierna under löpningen. Frågade David hur det såg ut bakåt och fick då till svar att det var lugnt, 4-5 min iallafall. På det partiet kan man se ganska långt då vägen är spikrak och går uppför. När vi svängde av från den vägen och inte kunde se bakåt så kom 2:an ca 30s senare……………!!!!!!! Skriver inte mer än så.
När han väl passerade så stängde kroppen ner och knoppen ner. Jag trodde att jag hade dagen för att göra stordåd. Därifrån gjorde David och Anders ett fantastiskt jobb för att hålla mig motiverad. Jag var där för att vinna inte att komma 2:a. Hade jag inte haft David med mig sista biten upp på berget så hade jag förmodligen inte kommit upp. Jag var trött, nedkyld och motivationen var borta, så allt handlade egentligen om att bevaka 2:a platsen.
Väl uppe vid målgång så klumpade sig i halsen och Anders anslöt sig så vi tillsammans kunde korsa mållinjen. Visst, jag gör jobbet men utan David/Anders så hade det inte varit möjligt att korsa mållinjen som 2:a i lördags.
I fjol var jag upprymd och glad över min 2:a plats, i år är jag mest besviken. Trots att det gått 5 dagar så är besvikelsen kvar och den får vara där. Jag är däremot stolt över min prestation, över allt jobb jag lagt ner och att jag var i en riktigt bra form. Ifjol sa jag att jag förlorande mot en starkare atlet, det vill jag tyvärr inte skriva i år……!!!!!
Kan väl avsluta med att jag verkligen vill stå högst upp på pallen på Swissman och tycker att jag har nivån till det....!!!
Det är så många jag vill tacka men denna gången skriver jag ”bara” TACK ALLA.
Några dagar till med lugnare träning, sen börjar uppladdningen till Norseman.
Ciao
Simning!
Nu var det igen ett bra tag sedan jag skrev här. Där har egentligen inte hänt så mycket spännande den sista tiden. Dock tänkte jag beröra simningen lite.
Har sedan innan jul kämpat rejält med simningen. Den har känts otroligt segt och armarna har gett med sig ganska snabbt när jag väl har simmat oavsett fart. Tekniken har inte heller suttit där och det har inte blivit bättre av att 3 olika tränare har påpekat det. Jag brukar inte bry mig speciellt mycket när folk har en massa åsikter. Däremot när något inte fungerar och man verkligen krigar för att det ska bli bättre så är man mer mottaglig. Inte för att det biter direkt kanske man när man hoppar i och simmar så kommer det upp i huvudet. Jag vet att dessa 3 personerna vill väl, vill att jag ska bli bättre och vill att jag ska simma med en bättre mer effektiv teknik. När jag själv coachar så försöker jag ändra på några saker och sen verkligen lyfta fram de sakerna som är bra. Blir man däremot bara matad med saker som är fel så är det lätt att de sakerna som faktiskt är bra försvinner. Försvinner är kanske fel ord, det negativa övervinner det positiva.
Sen en större fråga är om det är lönt att ändra tekniken allt för mycket på en 37 åring som ändå tar sig hyfsat snabbt fram i vattnet. Allt kommer ner till vad syftet är med det hela. Jag ser hellre att jag hittar tillbaka till en bra känsla än simma 2s snabbare/100m med bättre teknik. Det kommer kosta för mycket mental energi och för många svordomar :)
Det är min take på det iallafall.
Egentligen borde jag vara tacksam över att så många personer bryr sig om min simning, men det kan också blir för bra. Jag har absolut inget emot dessa 3 personerna om nu några trodde det, tvärtom så betyder dessa mycket för mig. Det är dock något som kan finnas i bakhuvudet när man blandar sig i något som man vet personen i fråga verkligen brinner för. Kan det jag säger bli negativt för personen även om jag bara vill väl?
Däremot frågar någon om hjälp eller åsikter så är det bara att mata på :)
Men du verkar det dock som att jag börjar ser ljuset i tunneln och att det känns något lättare att simma igen. Det märkliga är att kroppen svarat bra när jag sprungit och cyklat. Det är tom så att löpningen tagit ett eller två kliv framåt.
Sprang tex 5varv av 2km@3:15-3:10 + 1km@4:10(vila) på löpbandet förra veckan med stabil puls och en stabil känsla. Så för att vara en gammal gubbe så är jag nöjd. Känslan att man håller igen trots att det går hyfsat snabbt är otroligt skön.
Nu är jag dock mör i kroppen. Pga av vädret så fick jag ändra runt på passen, vilket medförde att jag fick springa ett hårdare pass idag trots ett distanspass igår. Nu på kvällen erbjöds det ett hårt simpass.
5x100 från pall med fenor. 2 av dessa hamnade iallafall på runt 53.5. hade önskat 6 tiondelar snabbare men man kan inte få allt. Eller rättar sagt så var jag inte snabbare idag :)
Ciao
Tävlingsåret 2023
Lovade en liten tillbakablick över året som gått. Tänkte dela upp den i 2 delar. Det ena inlägget som idrottare och det andra blir som coach/tränare/ledare.
Böjar med en tillbakablick som idrottare.
Jag hade turen att inför 2023 återigen få en startplats till Swissman. Om det var tur eller inte kan vi diskutera hur länge som helst. Däremot gick tankarna åt att köra 2 X-tri tävlingar under 2023. GreekHero var en back-up plan om jag inte skulle köra tillräckligt bra under Swissman och därmed missa en startplats till Norseman. Ska inte stick under stolen med att det var det stora målet för 2023, att få den där startplatsen. Den infriades och på det viset blir därför 2023 ett riktigt lyckat tävlingsår. Eller det är så jag väljer att se det iallafall.
För givetvis var där saker som inte alls fungerade. Tex tävlingen nere i Frankrike som jag körde i April funderade inte alls. Jag simmade bättre än någonsin, men det var också det. Resten gick åt skogen av någon anledning. Men valde att inte dra allt för stora växlar av det. Det är en av de sakerna som verkligen funderade under 2023, jag hade en trygghet i den träningen jag la ner. Det var faktiskt inte mycket som kunde rubba på den tron och den tryggheten jag hade. Detta ledde till att jag kände mig i form och kunde fokusera mot Swissman som jag ville.
Nere i Frankrike gjorde jag en överenskommelse med mig själv. Den gick ut på att aldrig mer åka och tävla ensam. Inte för att jag inte vill tävla, men det är helt enkelt för tråkigt. X-tri tävlingarna kanske har skämt bort mig där. Där har jag ett helt team runt mig och det är då jag trivs som bäst. Så tävlandet kommer se lite annorlunda ut 2024.
Efter Frankrike körde jag Borås triathlon som en ren träningstävling med linjecykel och tempopinnar. Dock svider det alltid lite när man blir slagen precis mot slutet och får en andraplats. Däremot var siffrorna på cykeln precis där jag ville att de skulle vara och jag visste att löpningen skulle bli en chansning. Så trots förlusten så gick jag därifrån med ett förbättrat självförtroende.
Därefter var det dags för den stora balen, Swissman. Allt var precis som det skulle vara och ett lugn infann sig. Trots en riktigt jobbig simning så kunde jag fokusera och göra det jag skulle. Cyklingen var kontrollerad och bra rakt igenom. Sen kom löpningen och den funderade bra inledningsvis, som jag skrev i race rapporten. Därefter blev det ett krigande ut av sällan skådat slag. Magen gav upp, överhettningen var ett faktum och tröttheten tog över. David räddade mig som så många gånger. Därför kunde jag tillsammans med David, Pontus och Anders korsa mållinjen som 2.a och få den efterlängtade startplatsen till Norseman. Pontus och Anders förtjänar ett stort tack, men David, Jag älskar dig :) Nu får inte Kajsa läsa detta för då blir det problem.
Kvällen nere i Schweiz firades med en god måltid och några goda öl. Sen väntade en lugn sommar med familjen innan uppladdningen inför GreekHero startade i Augusti. Återigen infann sig ett lugn och en trygghet. Gjorde rätt saker och tog rätt beslut. Så kan nog säga att jag aldrig varit i så bra form som inför Grekland. Detta bevisar också att jag kommer ganska snabbt i form. Detta är något som ska finnas i bakhuvudet mot årets tävlingar.
Tänkte inte skriva mer om GreekHero än så. Vill man läsa mer så scrolla lite längre ner på sidan. Men enkelt sagt kan man väl säga att allt som inte fick gå åt skogen gick åt skogen. Dock fanns där saker att ta lärdom av och ta med in i årets säsong.
Så ska man vara riktigt hård så var det egentligen ingen super säsong. Men så som jag tacklade den, tränade och sen presterade i Schweiz gör att den seglar upp som en super säsong. Jag njöt verkligen av träningen och att träna mot ett mål. Kanske mer än någonsin, detta gjorde också att jag stod på de tävlingarna jag ville prestera på i en väldigt bra form
Så vill bara avsluta med att tacka för all hjälp och hejarop under 2023. Ett extra tack till Christopher på FS Fastigheter och Berretto Brewing.
Bor ni i Stockholm med omnejd så kolla in Berretto´s öl :)
Nu blir det lite middag, hade helt missat att det var trettonafton och att badet var stängt. Men det blev iallafall 2h på löpbandet. 1h på 3:45-3:40 fart och sen stod där ett berg på som var precis 54 min långt. Tänk att vi har så stora berg i Skåne :)
Ciao
GreekHero!
Vilken jäkla dag det blev igår och tyvärr inte ur en positiv synvinkel. Ska försöka ta er igen gårdagen på ett så välformulerat vis utan allt för många svordomar :)
Som jag skrev sist så höjde tävlingsledningen ett finger för att det kanske skulle krävas en alternativ simbana och den var jag helt okej med. Den skulle vara ca 3700m där vattnet var lite lugnare. När vi anlände till växlingsområdet igår morse så fick vi veta att det endast skulle bli ett varv av 3 på simning. Där och då så rann all motivation ur mig. 10 min innan start drog ledningen förutsättningarna för dagen och jag kunde inte låta bli och fråga varför det endast skulle bli 1 varv i ett lugnt hav. Fick då till svar att det skulle bli värre lite senare, varpå jag högt sa att jag trodde det var en X-tri tävling vi skulle genomföra. Där och då var jag duktigt irriterad för där fanns INGEN anledning till att inte simma 3 varv.
Starten gick och jag kom iväg bra och simmade snabbt. Skapade en rejäl lucka bakåt och bara utökade min ledning. Tänkte hela tiden hur stor skada jag hade kunna gör på de andra om det hade varit längre simning. Upp ur vattnet fick jag ändå tillbaka lite motivation, att vara i ledningen är ändå något speciellt.
Kom iväg bra på cyklingen och kunde utan att stressa hålla ett bra tryck. Efter ca 45-50 min kom Kristoffer (en stark cykling) ikapp mig och vi slog följe. Då kom en från tävlingsledningen på motorcykel och berättade att jag hade tappat min GPS. Jag berättade vänligen men bestämt att den fanns i min sadelväska. (ja jag körde med sadelväska) Men så fel jag hade, hur jag kan ha tappat den förstår jag fortfarande inte. Det sura i hela den historien är att min mobil också låg där. (ett ett krav på mobil när man tävlar X-Tri tävlingar).
Att jag hade tappat min mobil skulle visa sig bli ett problem längre fram i tävlingen.
Efter ca 60-70 km så började tyvärr Kristoffer få problem och jag tog täten igen. Det kändes riktigt bra uppför dagens längsta stigning och hittade ett bra flyt. Hade egentligen bra tryck på alla backar och längre stigningar. Efter ca 130-140 km kände jag av lite krampkänningar på sidan av låret men inte värre än att jag kunde trampa loss det. Däremot vid 154 km så drog det till rejält, men kunde trampa mig igenom det också. Samtidigt kom David och Jenny upp till mig en sista gång innan T2 (Växlingen till löpningen). 1 km senare så märkte jag att punkteringen på framhjulet var ett faktum. Hade detta hänt 2 min tidigare så hade bilen varit rakt bakom mig. Många ord kom ur min mun och jag fick helt enkelt stanna. 2:an och 3:an passerade mig när jag satt där. Hade jag nu haft telefonen så hade jag snabbt kunnat ringa David, men den var ju borta sedan länge. ALL motivation försvann och jag undrade varför man utsätter sig för detta. Tysken som nu ledde hade varit snäll nog och sagt åt David att jag hade problem. Efter många om så löste vi även detta, även om jag hade tappat hur mycket tid som helst.
Trampade vidare till växlingen och lite motvilligt började jag springa. Låg trots att 3:a och av erfarenhet så vet jag att allt kan hände på dessa tävlingarna. På den första strandlöpningen kom jag ikapp 2:an i loppet och motivationen kom tillbaka. Hade trots allt bra tryck i löpningen efter förutsättningarna. Precis när jag kom ikapp honom så kom vi till vad tävlingsledningen kallade ett parti med stora stenar. Sanningen var mer ett parti med klippor som man var tvungen att klättra i. Första klivet upp på en klippavsats så krampade mina ben och jag satt mig ner. Där och då var jag klar för dagen, målet nu var att ta mig till David och Jenny vid 16 km, för att sen bryta. All motivation var borta, all mental energi var borta och jag började tycka synd om mig själv. Börjar man med detta på dessa tävlingarna så är man illa på det. I Schweiz var jag villig till att kämpa och använda mig av den mentala energin för att kriga, men igår var jag likgiltig inför det hela.
När jag väll nådde David så la jag med ner, hyperventilerade och grät. Fick en cola, gick på toa och sen peppade David mig till att forsätta. I och med att vi hade Jenny med oss så kunde David slå följe med mig redan därifrån. På asfalten och de lättare trailsträckorna hade jag fortsatt bra fart men där man behövde klättar och verkligen ta sig uppför gick jag. Med 6 km kvar var där en fin strand, där gav jag David min väska och hoppade ner i havet med mina Hoka carbon skor på. Sen låg jag där och badade ett tag, topp 3 baden i mitt liv :)
Sista 4-5 km var det merparten asfalt och lättare stigar uppför, vilket medförde att jag kunde hålla bra fart. Plockade 3 placeringar och kunde avsluta med någon typ av positiv känsla. Utan David så hade jag ALDRIG tagit mig i mål igår. För efter klipporna så hittade jag INGEN anledning till att fortsätta. Så är evigt tacksam att han hjälpte mig i mål, det är alltid tråkigt att bryta.
Så allt som kunde gå fel igår gick fel. Det är otroligt surt när man lägger ner så mycket tid, pengar och energi på det hela. Formen var god och avsatte min tävlingsbudget och mer därtill för att försöka vinna här nere. Tyvärr kan idrott vara brutalt ibland. Sen visst kunde jag säkert haft en annan inställning till hela parodin med simningen. Men det var svårt där och då igår. Dock blir det lite tramsigt när man ska klättra på klippor där ett felsteg kan innebär att du faller 10-15 m ner mot spetsiga klippor som sticker upp ur vattnet. Ett sådant fall hade kunnat kosta en livet, men det var för ”farligt” att simma 3800m på en för mig säker bana.
Nu blir det till att slicka såren, återhämta sig och ta nya tag mot min sista säsong på en högre nivå med VM i Norseman som avslutning på en HELT fantastisk resa.
Brukar skriva att nu blir det kaffe, men idag blir det ÖL :)
Ciao
GreekHero dag 1!
Snart är fösta dagen här nere på Korfu avklarad. Der har inte varit en allt för stressig dag om man säger så. Lite jobb, lite träning och en hel del kaffe har stått på agendan. Precis som det ska vara inför en lite större tävling. Var nog länge sedan jag var så avslappnad och lugn inför en tävling, sen om det är bra eller dåligt får lördagen avgöra.
Jag börjar skriva lite om dagens träning. Det blev knappa 2h på cykelbanan, 25 km ut och 25 km hem. Tyvärr är vägarna ganska dåliga här nere, vilket betyder att man hela tiden måste vara på sin vakt. Det gäller egentligen oavsett om det går uppför, utför eller på platten. Men förutom det så är det fantastiska vyer och en hård bana. Här är inga riktigt berg, dock så går det upp och ner i stort sett hela tiden. Den stigningen som är lägst når upp till 400 möh, däremot början man klättringen nere vid kusten så den kommer kännas trots allt.
Löpningen är i stort ganska likt cyklingen, det går upp och ner hela tiden. Detta kommer slå sönder låren totalt och det är ingen tvekan om att det kommer bli en hård dag. David kommer och måste springa med mig de sista 18 km. Likt i Schweiz så är målgången uppe på en av topparna och det innebär så klart att det är uppför till målgången. Däremot är jag inte orolig för att ta mig uppför sista backen, men är att man måste gå nerför en bit för att komma till bilen som tar en tillbaka till hotellet. Det blir en utmaning även det :)
Däremot förväntas det blåsa en hel del under lördagen och organisationen har pratat om att korta / ändra / ställa in simningen. Händer detta så blir jag givetvis enormt besviken. Jag är i väldigt bra simform och dagens simning kändes otroligt lätt. Vi simmade utan problem i vågorna och det kommer inte bli värre på lördag. Så hoppas innerligt att detta bara är lösa tankar från tävlingsledningens sida.
För min del blir det en hel annan tävling om de tex ställer in simningen, därför håller vi alla tummarna att det blir en riktigt hård simning som nere i Schweiz :)
Förövrigt måste jag ge grekerna godkänt när det kommer till att göra espresso. Det har serverats betydligt bättre kaffe än jag trodde på förhand. Man ska aldrig döma någon på förhand.
Imorgon lägger jag upp länken så man kan följa hela spektaklet här nere.
Ciao eller vad det heter på grekiska.
© Copyright 2015. All Rights Reserved.